Sigrid HjertĂ©n, Einar Jolin, Sven X:et Erixson, Linn Fernström, Madeleine Pyk och Anders Sunna. Svenska konstnĂ€rer hela bunten, men skilda Ă„t av tid och rum. ĂndĂ„ har de en sak gemensamt; alla har de stĂ€llt ut pĂ„ Liljevalchs vĂ„rsalong. Ja, sĂ€g den kĂ€nda svenska konstnĂ€r under de senaste 100 Ă„ren som inte har gjort det.
ââErnst Billgren och Karin Mamma Andersson har aldrig varit med. Jag blev ganska förvĂ„nad över det nĂ€r jag gick igenom utstĂ€llningskatalogerna. Andersson har dock gjort affischen ett Ă„r, sĂ€ger MĂ„rten Castenfors, avgĂ„ende chef för konsthallen.
"VĂ„rsalongen 100 Ă„r" beskrivs bĂ€st som en riktigt bra vĂ„rsalong â brokig, lekfull och överraskande. Bland nu levande konstnĂ€rer har flera bidragit med nya verk, men nĂ€r det gĂ€ller döda har man fĂ„tt leta rĂ€tt pĂ„ verk som Stockholms stad har köpt in under Ă„ren. Somliga sedan lĂ€nge magasinerade, andra hĂ€ngande i kopiatorrum pĂ„ skolor.
ââDet Ă€r förbannat kul att de kan fĂ„ komma ut och möta publiken igen.
Lars Lerin refuserades
Alla verk pÄ en vÄrsalong Àr till salu och Stockholms stad har genom Ären varit en storkund. à r 1969 köpte staden in hela 41 verk, vilka vet man tack vare en gammal katalog med samtliga inköp inringade. 30 av verken har samlats i ett sÀrskilt rum pÄ utstÀllningen. I efterhand har det visat sig vara en bra affÀr av den kommunale inköparen. Konsten köptes för 45 215 kronor, vilket i dag motsvarar 420 000 kronor. LÀgg till att somliga verk dessutom har ökat en slant i vÀrde under Ärens lopp.
ââI dag finns inte mĂ„nga storkunder. Men först i kön varje Ă„r Ă€r oftast en plastikkirurg. Han köper verk och ger dem till sina anstĂ€llda i julklapp, sĂ€ger MĂ„rten Castenfors.
Alla konstnĂ€rer som Ă€r eller blev nĂ„got har â med vissa undantag â stĂ€llt ut pĂ„ VĂ„rsalongen. Vera Nilsson, Kjartan Slettemark, Leif Engström â listan kan göras lĂ„ng. Men man fĂ„r heller inte glömma alla konstnĂ€rer som har refuserats av juryn.
ââLars Lerin blev refuserad första gĂ„ngen han skickade in.
Man ska heller inte förbise i dag helt bortglömda konstnÀrer som nÄgon gÄng har stÀllt ut pÄ VÄrsalongen. SÄ Àr till exempel fallet med Thea Ekström och Sixten Lundbohm, vars verk sÀljs för ett par tusen eller mindre pÄ onlineauktioner.
ââThea Ă€r skitbra, men det Ă€r det bara jag som tycker.
JubileumsutstÀllningen blir MÄrten Castenfors avsked till VÄrsalongen och han erkÀnner att hans förkÀrlek till grafiker har haft en del att sÀga till om. HÀr finns till exempel flertalet verk av Lars Nyberg, som han skÀmtsamt kallar för "svÀrfar".
ââHan mĂ„ste fĂ„ vara med helt enkelt. Han söker varje Ă„r och man kĂ€nner igen hans grejer Ă€ven om han skickar in anonymt. Det Ă€r ingen VĂ„rsalong utan honom.
Starkt varumÀrke
VÄrsalongen Àr en av Sveriges mest besökta konstutstÀllningar. Sina första Är pÄ 1920-talet hade den runt 3 000 besökare, i dag har den nÀrmare 100 000 besökare. SÀgas bör dock att intresset har ökat markant bara under de senaste Ären.
ââNĂ€r jag började hade man runt 30 000 besökare och var nöjda med det. Om jag har nĂ„got medskick till min eftertrĂ€dare sĂ„ Ă€r det att man mĂ„ste förstĂ„ vad en vĂ„rsalongen Ă€r för nĂ„got. Den ska vara spattig, verk ska krocka med varandra, den ska vara tĂ€t och fyllig â den ska vara ett Ă€ventyr för besökarna, sĂ€ger MĂ„rten Castenfors.
Vera Nilsson, Lena Cronqvist och MĂ€rta König â "VĂ„rsalongen 100 Ă„r" Ă€r i mĂ„ngt och mycket en utstĂ€llning över de senaste 100 Ă„rens svenska konsthistoria. En frĂ„ga som dyker upp Ă€r ofrĂ„nkomligen den om hur vĂ„r konsthistoria skulle ha sett ut i avsaknad av VĂ„rsalongen, och vad vore egentligen Liljevalchs utan sin Ă„rliga tradition?
ââJag skulle pĂ„stĂ„ att VĂ„rsalongen Ă€r ett starkare varumĂ€rke Ă€n Liljevalchs, och vad gĂ€ller svensk konsthistoria sĂ„ skulle den ha varit mycket trĂ„kigare utan salongen.