Bilderna som Josefin Lindskog tecknar utgår ifrån fotografier hon tagit av sig själv under högst privata former. Efteråt bearbetar hon fotografierna i tecknad form.
Josefin Lindskog har i ett stort antal blyertsteckningar skapat kontrastrika självporträtt som både känns superrealistiska och spöklikt abstrakta. I sitt arbete börjar hon med att ta hundratals fotografier på sig själv, studera dem och sedan "tolka" dem i teckningsformat. Ibland blir bara ett av hundra fotografier tecknat, men oftast gillar Josefin Lindskog att arbeta med serier.
Nu ställs flera av dem ut i Katrineholm.
Konsthallens väggar (och golv!) pryds under hösten av vad som är Stockholmskonstnärens största utställning hittills. I de olika självporträtten – som ofta är tecknade i enorm skala – syns hon ibland framifrån, ibland bakifrån eller från sidan. Vissa i helkropp, andra begränsade till en liten detalj. Gemensamt för alla är de starka kontrasterna mellan det kolsvarta och det kritvita. Dessutom är textilier närvarande (Lindskog är utbildad i scenografi, kostymdesign och textil konst) – både i teckningarna och i de kolossala tygpelare som står placerade mitt konsthallen bland teckningarna.
– Jag tror att det svartvita handlar om en begränsning. Det är så mycket som pågår i mitt huvud hela tiden, säger Josefin Lindskog. Sedan skrattar hon och säger skämtsamt att det första man lär sig på konstskolan är att rita självporträtt, och att hon antar att hon aldrig kom längre än så.
Konstnären Josefin Lindskog ställer fram till den 1 oktober ut sin utställning "Begränsad framkomlighet" i Katrineholms konsthall.
Hon beskriver sin metod som något hon använder för att bearbeta sådant som händer, känns och pågår, men som inte alltid syns.
– Själva fotograferandet är en jätteprivat process – ingen får se mig när jag gör det – men det blir ganska frigörande på något vis. Sedan väljer jag om jag vill teckna ut dem eller om det räcker där, säger Josefin Lindskog.
Josefin Lindskogs teckningar är kontrastrika, svartvita och inte sällan tecknade i enorm skala.
Bland allt det personliga i Josefin Lindskogs teckningar menar hon att det förhoppningsvis ändå finns någonting som konsthallens besökare kommer kunna känna igen sig själva i. Teckningarna tar visserligen avstamp i hennes oerhört privata och personliga foton, men bearbetas sedan och presenteras i en sorts kurerad form.
– Jag hoppas att den som tittar på teckningarna ska kunna hitta någon form av egen spegling. Att när man skalar bort all konstruerad uppfostran så är vi alla ganska lika.
Utställningen invigs lördagen den 20 augusti och pågår till den 1 oktober.