Martin Sturfält, som är född och uppväxt i Katrineholm och fortfarande bor i kommunen, har samarbetat med Katrineholms symfoniorkester många gånger genom åren.
På lördag den 23 april är det dags igen för en konsert i Tallåsaulan. På programmet står bland annat Mozarts berömda pianokonsert nr. 20 i D-moll.
– Det är ett av Mozarts främsta verk. I pianokonserterna hittade han ju någonting oerhört speciellt. Det är något av det största som mänskligheten har åstadkommit, så det är inte för inte som det är ett av de mest kända verken i hela repertoaren, säger Martin Sturfält.
Det är ett stycke som Martin Sturfält älskar och som han har studerat ända sedan tioårsåldern, men först på senare år framfört tillsammans med olika symfoniorkestrar. Det visar en mörkare sida av kompositören, och är, enligt Martin Sturfält oerhört suggestivt.
Nu vill han framföra den ikoniska pianokonserten på ett nytt sätt tillsammans med Katrineholms symfoniorkester. Martin Sturfält har bokstavligen möblerat om i orkestern, vänt på flygeln och ska dirigera orkestern samtidigt som han spelar.
– Vi hade pratat om vad vi skulle göra och jag var sugen på att testa, säger Martin Sturfält.
Han har bara gjort något liknande en gång förut.
– Häromåret skulle jag spela en annan Mozartkonsert med Wermland Opera, sedan kom pandemin och inget blev som det var tänkt. Eftersom allt var tvunget att göras mycket mindre blev det så att jag dirigerade. Eller rättare sagt, jag frågade vem som skulle dirigera och så svarade de att "Det tänkte vi att du gör!". Jag tänkte att jag får försöka. Det fungerade och så ville jag försöka en gång till – här helt enkelt.
– Och det är vi glada för, inflikar Katrineholms symfoniorkesters dirigent och konstnärliga ledare, Camilla Arvidsson.
– Det som är den stora attraktionen i det hela för min del – bortsett från att jag får spela den fantastiska musiken – är att få uppleva dynamiken, hur vi alla måste spela mer kammarmusikaliskt, säger Martin Sturfält.
– I vissa delar, när orkestern spelar tutti själv, där kan jag dirigera, men när jag spelar är ju händerna upptagna. Men det finns ju många andra, mer subtila sätt att kommunicera, via ansiktsuttryck och ögonkontakt och framför allt öronen. Det tvingar alla att lyssna.
Martin Sturfält berättar att det blivit allt mer vanligt att man framför den här repertoaren på detta sätt. Man har gått tillbaka till källorna och försökt göra sig av med gods som har uppstått genom tiderna.
– Men det har aldrig provats här, mig veterligt, säger Martin Sturfält.
Förberedelserna inför konserten har varit omfattande och noggranna. Martin Sturfält har varit på plats flera gånger för att repetera med orkestern.
– Vi har haft en plan B, om det inte går ska Camilla Arvidsson dirigera. Men repetitionerna går förvånansvärt bra och nu är Camilla med och spelar istället!
Camilla Arvidsson tror att projektet kommer att vara utvecklande för medlemmarna i orkestern som får övning i att lyssna på varandra, ta mer eget ansvar och öka medvetenheten om just sin stämmas roll i musiken.
Mycket handlar om att orkestern ska våga fortsätta spela i de partier där Martin spelar piano.
– Man är van att hela tiden få en instruktion, men nu får man inte alltid det. Det är kanske egentligen inte så supersvårt, men kräver mod, säger Martin Sturfält.