Årets mottagare av Katrineholms-Kurirens kulturpris, den yngsta sedan priset inrättades 1977, växte upp i Valla och började på kulturskolan i Katrineholm så snart det var möjligt.
– Mina föräldrar var noga med att jag skulle få göra det jag ville, berättar hon.
En djupdykning i Katrineholms-Kurirens arkiv visar ögonblicksbilder av hennes uppväxt: på första bilden har hon vinteroverall och inga framtänder och har fotograferats i första klass med alla sina kamrater på en gruppbild.
Tio år senare är hon med i musikalen "Annie" i Tallåsaulan med Duds och kulturskolans musikallinje. Under åren i Katrineholm får hon också, bland annat, pris i musiktävlingen Musik direkt, medverkar i allsången på Stora Djulö och mottar 2013 Märta Bergqvist-stipendiet. Året innan är hon, inte ens 19 år fyllda, en av blott tre som blir antagna till musikhögskolans utbildning med individuell inriktning i Göteborg.
Kristina Issa har ett stort samhällsengagemang och känner varmt för jämställdhets- och genusfrågor. Hon har drivit workshops i kulturhuset Perrongen och jobbar med Popkollo för unga tjejer och transpersoner. Hon gillar att undervisa i musik, inte minst för att det ger tillfälle att reflektera över det egna skapandet och se sig själv lite utifrån. Undervisningen är något som hon har gett tillbaka till sin barndomsstad. Som vuxen ser hon att hon aldrig saknade något att göra i Katrineholm, mycket tack vare kulturskolan. Och som styrelsemedlem i artistförmedlingen Musikcentrum väst blir hon stolt när hon hör vilket gott rykte Sörmland har som musikregion.
Det som Kristina Issa har gjort eller har på gång är mycket i en ung människas liv, men hon känns både grundad och erfaren och på något sätt betydligt äldre än 23 år. Kanske är det hennes stadiga blick som ger den känslan.
Men det yttre lugnet kan bedra. Kristina Issa har huvudet fullt av nuvarande och kommande projekt. Just nu händer följande i hennes liv: hon komponerar musik till Göteborgs stadsteater och Alexandra Pascalidous föreställning "Alexandras odyssé" som får premiär i februari, parallellt med att hon undervisar deltid på The music college i Angered, en ettårig musikutbildning som inte sällan leder vidare till musikhögskolan.
Hon spelar in en skiva med sitt band Issa, som spelar episk pop med harpa och inslag av folkmusik och improvisation och som hon har turnerat med i Sverige och övriga Europa. Hon går masterutbildningen i världsmusik och skriver en uppsats om hur det ska gå att skapa mångfald inom den populärkulturella musiken. I höst ska hon och bandet framföra föreställningen "Arabic Spring" på Norrlandsoperan innan de ger sig ut på Norrlandsturné.
Pengarna från Katrineholms-Kurirens kulturpris, 40000 kronor, går in i skivprojektet och blir ett välkommet tillskott i en frilansande musikers liv. När hon fick beskedet om priset var hon i studion och gjorde budget för kommande projekt.
– Att frilansa innebär att du måste ha en drivkraft. Pengar eller rikedom är inte mitt mål. Men det är viktigt att ha pengar för att kunna fortsätta framåt.
Men "framåt" innebär inte en stadig färd i samma höga hastighet för Kristina Issa. Hon jämför karriären med en löptur: om energin tar slut kan en gå en stund för att sedan sätta fart igen. Inte springa trots att orken inte finns.
Och ibland kan det finnas speciella skäl till att sakta ner en stund. Sedan Kristina Issa var 18 år har hon levt med kriget nära och långt borta på en och samma gång. Föräldrarna kommer från Syrien och flyttade till Sverige för många år sedan för att de vara nyfikna på en annan del av världen. I dag har det kommit landsmän av helt andra orsaker.
– Nästan hela min släkt finns i Syrien. Vi har hus där. Jag tänker på det som händer hela tiden.
Först, berättar hon, ville hon inte ta in kriget.
– Det händer inte, tänkte jag.
Trots att hon inte var där kunde hon fysiskt känna paniken. Hon drömde om bomber och vaknade kallsvettig, med en känsla av att det var något som hon inte kunde nå fram till.
Krigets fasor ser vi varje dag. Men människorna som lever i det vet vi mindre om. Kristina Issa ville bredda bilden och skapade "Arabic spring", en föreställning med musik, film och berättelser på svenska, arabiska och engelska. Hon ville visa att de som nu kallas flyktingar nyss levde som du och jag, kanske var i färd med att börja plugga på universitet. Att de finns som egna individer, inte som en del av ett krig.
– "Arabic spring" handlar om att lyssna på folks historier, och mina egna.
Hon vill med föreställningen skapa hopp, inte bara för andra utan också för sig själv.
– När folk säger att det aldrig kommer att bli bra, då är det som knivhugg i bröstet.
Nästa större projekt räknar hon med att sjösätta om ett år. Även där vill hon berätta människors historia. "Queen Zenobia" ska handla om en drottning som var sin tids allra mäktigaste och som på 200-talet frigjorde Syrien från romarriket. Kristina Issa har sett hur mäktiga kvinnor i historien sällan lyfts fram som männen gör. Därför vill hon synliggöra Zenobia.
En konstnär som Kristina Issa hade lika gärna kunnat ägna sig åt någon annan uttrycksform än musiken. Hon började tidigt spela teater och hade nog kunnat tänka sig skådespelaryrket.
– Men det blev svårt, för jag skulle göra som andra ville, säger hon och skrattar.
I musiken är det hon som styr när hon komponerar och framför. Musiken är ett sätt att sätta ihop alla delar av sig själv, säger hon. Bland annat gör hon det med harpans hjälp. Kristina Issa hade velat spela harpa länge när kulturskolan genom läraren Eva Annfält möjliggjorde lektioner i instrumentet. Under åren på musikhögskolan byggde Kristina Issa sin egen harpa.
– Jag tänkte att om jag bygger den så kan jag spela bättre och förstå den bättre.
Att med stor nyfikenhet skapa själv, för att lära sig klangen i både livet och musiken, tycks vara en drivkraft för Kristina Issa. Hennes resa i skapandet har bara börjat, men den har börjat med besked.