Bland de nominerade 2021 fastnade kulturnämnden i år särskilt för två lovande, unga kulturarbetare.
De kommer båda från Katrineholm, studerar inom vitt skilda konstriktningar och får systerligt dela på stipendiesumman 25 000 kronor.
Klara Gustafsson, 23 år, läser för närvarande Dansåret på Karlstad universitet. Läser och läser, förresten.
– Jag spenderar i princip hela dagarna med att dansa! Det är balett, nutida dans, jazz, hiphop, improvisation. Jag pluggar också koreografisk metod och till våren har vi ett konstnärligt projekt.
Under tonåren gick Klara i musikklass, spelade instrument på Kulturskolan och tog sina första danssteg hos kulturföreningen Dud.
– Jag var ett spralligt litet barn som aldrig kunde sitta stilla. Kultur är så otroligt viktigt när det handlar om att få utlopp för sina känslor, oavsett om det görs genom ett instrument eller med den egna kroppen.
Som 15-åring fick hon dansa för Cia Ronach. Då tändes lågan.
– Då kände jag: det är det här jag vill göra. Jag har svårt att tänka mig ett liv utan dans.
I framtiden ser hon sig själv jobba som danspedagog. Hon har redan provat på att undervisa, på Dansverkstan i Norrköping. Men eftersom hon älskar att resa, drömmer hon också om att upptäcka andra länder och världsdelar – och deras olika danskulturer.
– Det finns så mycket dans som bara väntar på mig!
Under gymnasiet – estetiska programmets dans- och koreografiinriktning på De Geer – gjorde klassen en resa till Kenya. Att träffa de kenyanska dansungdomarna gjorde ett djupt intryck.
– Vi kunde inte alltid prata med varandra. Men genom dansen kunde vi kommunicera ändå.
Stipendiebeloppet ska gå till kurslitteratur och workshops.
– Alla danslärare och koreografer har olika sätt att dansa på och har utvecklat egna tekniker. Ju mer jag kan lära mig, desto bättre.
Rebecca Eriksson, 24, är den andra stipendiaten. Den dans som hon vill utveckla är fingrarnas och sinnenas dans över tangenter och reglage.
Undantaget lektionspassen med högstadiets musikklass, har Rebeccas musikalitet hittills handlat om självskolning. Att skapa egen synthbaserad och gärna experimentell musik har länge varit en hobby.
Yrkesinriktningen var dock tänkt att bli en helt annan.
– Jag gick från att plugga naturvetenskap till att börja utbilda mig till högskoleingenjör. Men det kändes inte rätt.
Hon ville göra något annat med sitt stora teknikintresse. Något där hon kunde få utlopp för sin kreativitet – och förena tekniken med musiken.
Det gör hon nu. Sedan i höstas befinner hon sig på musikskolan BIMM i Berlin, där hon ska studera elektronisk musikproduktion i två år till.
– Äntligen har jag kommit till rätt ställe, där jag är omgiven av personer som har samma intresse som jag och motiverar varandra. I Tyskland är den elektroniska musiken stor.
Rebeccas mål är att utveckla sin fäbless för kreativ programmering, ljud och mixertekniker, för att kunna arbeta professionellt som producent av elektronisk musik.
– Jag skapar musik för mig själv men känner mer för att hjälpa andra i deras musikskapande. Det vore stort att få folk att lyssna och tycka om ens produktion.
Stipendiet från kulturnämnden blir ett bidrag till inköpet av en synthesizer.
– Elektronisk utrustning är så dyr! Jag är verkligen tacksam för stipendiet. Det motiverar mig extra i tider som dessa.