Gustav Karlsson, Cissie Norén och Lena Sirrewius är några som är med i nästa års Katrineholmsrevy.
Lena Sirrewius har inte sett sitt liv passera i revy. Hon har levt revy och nu var det dags att ta kontrollen över manuset och skriva in sig i historien på hemmaplan igen.
– Det har hänt mycket i mitt liv, så att jag behövt omvärdera min tid. Jag behövde tänka mer på mig själv. Jag var tvungen, säger hon när hon möter tidningen på Kulturhuset Ängeln.
Det blev fem år tillsammans med Eskilstunarevyn. Där har Sirrewius stått på den stora teaterscenen och blivit avlönad – till skillnad från i Katrineholmsrevyn där hon medverkar ideellt.
– Det var verkligen en kul grej att få chansen i Eskilstuna. Men jag kommer hem i alla fall. Det handlar inte om pengar, säger Lena Sirrewius.
"Det har hänt väldigt mycket i mitt liv. Jag kände att jag måste välja och tänka lite på mig själv. Det handlar om att tiden få tiden att räcka till. För annars hade det kanske inte gått så bra i slutändan. Då hade jag kanske tagit slut. Jag är ju bara en människa", säger Lena Sirrewius.
Katrineholmsrevyn har varit hennes hem sedan 1997. Men beslutet att återvända var dock inte helt enkelt. Det var en lång process – precis som när hon lämnade hemmascenen.
– Det var inte lätt den här gången heller. Man måste prata igenom det med familjen, tänka själv och komma fram till vad som känns rätt. Det handlar mest om personliga skäl och att få ihop livet helt enkelt, säger hon.
Tiden. Den där saken, som det ofta visar sig att man inte har obegränsad tillgång till, blev den avgörande faktorn.
– Jag ger ju inte hundra, utan jag ger ju 200 procent på varje ställe. Och så ska man räcka till. Med allt som hänt var det inte lätt. Jag har behövt omvärdera tiden och kommit fram till att det måste bli familjen och jag som kommer först. Annars hade jag nog tagit slut.
För att inte tappa sig själv och hitta sig själv sist i prioriteringsledet var det nödvändigt att återvända till revygänget på hemmaplan.
– Många av mina vänner, som jag har känt i 25 år, är ju här. Vi känner varandra väldigt väl. Det är min familj, förklarar hon med ett leende.
Tanken var nog alltid att återvända, fortsätter hon. Det finns en brinnande passion för att stå på scen. För Lena Sirrewius handlar det inte om storleken på scenen eller rollen hon spelar – det viktiga är att få möta publiken och ge dem en upplevelse.
– Publiken är det viktigaste för mig. Jag älskar att ge. Det spelar ingen roll om jag spelar en elvisp eller en sten, bara jag får stå där och underhålla, säger hon och skrattar.
Lena Sirrewius berättar att man måste känna sin publik, så vad tycker katrineholmarna om? "Kjell-gnäll går de igång på. Han gnäller på allting och det är roligt. Det är typiskt katrineholmare och jag tror att man känner igen sig lite i honom", säger hon.
Med 28 år på revyscenen är det uppenbart att Lena Sirrewius har en naturlig förmåga att underhålla. Hon pratar om vikten av tajming och minspel, och det är kanske just dessa färdigheter som gjort henne så älskad av publiken.
– Många säger att jag har tajming, och kanske är det så. Man lär sig när pauserna ska vara, och vad som blir roligt, säger Lena blygsamt.
Hon har lärt sig av sina förebilder Eva Rydberg, Nils Poppe och Ola Forssmed.
– Jag tycker kroppsspråket är jätteroligt, så jag har några som jag ser upp till och som är fantastiska.
Sirrewius ser fram emot sin comeback i Katrineholmsrevyn, men hon är också medveten om att karriären så småningom kan närma sig sitt slut.
– Jag har sagt att jag ska göra 30 år i revyn, sen får vi se om jag pensionerar mig, säger hon pillemariskt.