Vi vet vad som gäller vid det här laget. Världen är invaderad av dödliga monster med superhörsel och den som inte vill bli sliten i stycken på en sekund gör bäst i att hålla käften och undvika rostiga spikar.
Uppföljaren har dröjt tre år, men efter en inledande tillbakablick till början av attacken tar den nya historien vid precis där "A quiet place" slutade. Med att vår decimerade och hårt prövade kärnfamilj bryter upp från gömstället och ger sig av för att leta andra överlevare.
"A quiet place" blev en oväntad publiksuccé när den kom, och tvåan har följaktligen tre gånger så stor budget. Det betyder fler skådespelare, fler och mer påkostade miljöer, dyrare effekter och såklart mer monster för pengarna.
Det betyder tyvärr också att mycket av den enkla och intima känsla som gjorde ettan speciell har gått förlorad här – detta trots att man håller sig krampaktigt innanför den första filmens snäva premisser.
Det är ju bra att man har undvikit den där vanliga uppföljarsjukan, där handlingen sväller över och blir oformlig när filmens universum växer. Men i sin iver att berätta en effektiv historia verkar man ha glömt bort mänskligt drama. I ettan fanns i alla fall lite spänning inom familjen som drev handlingen framåt. Här får vi inget sådant. Allt är själva monsterkonceptet.
Den inledande oviljan hos grannen Cillian Murphy borde man till exempel ha kunnat göra mer av. Några ansatser till att visa hur katastrofen frammanar både människans finaste och hemskaste sidor samtidigt finns också här, men birollerna blir egentligen aldrig något annat än monstermat.
Men spännande är det ändå. Nervigheten biter sig fast genom hela filmen tack vare bländande foto och skicklig ljudläggning. Skådespeleriet är också riktigt bra, speciellt hos barnskådespelarna och Emily Blunt övertygar som deras rådiga actionmorsa. Och hörselmonstren är fortfarande väldesignade och skitläskiga.
"A quiet place part II" är en välspelad och tekniskt skicklig thriller, inget snack om den saken. Men nu när nyhetens behag har lagt sig blir det tydligt hur mycket det här påminner om "Hotet från underjorden" med Kevin Bacon och cirka tusen andra filmer.