Omslaget till "Alice and Sparkle", något beskuret.
San Francisco-baserade produktdesignern Ammaar Reshi provade att låta AI (artificiell intelligens) skriva och teckna en bilderbok – men planerar inte att göra om det.
Hans AI-genererade bok ”Alice och Sparkle” finns att köpa på Amazon – trots skarp kritik mot sagan från både kreatörer och läsare. ”En skam för konsten och mänskligheten” lyder till exempel en onyanserad recension på näthandlarens sajt.
Vad är det då som Ammaar Reshi gjort? Jo, han har låtit det hajpade AI-verktyget ChatGPT skriva barnboken efter hans instruktioner. Därefter skapade AI-baserade tjänsten Midjourney bilderna. Bland annat Time och BuzzFeed News skriver om den våldsamma upphovsrättsdebatt som följt Reshis boklansering. Illustratörer menar att verktyg som Midjourney bygger på en form av teknologiskt avancerad plagiarism av andras hantverk.
Ammaar Reshi däremot verkar mest ha producerat boken för att testa vad AI klarar av. Han vill att ”Alice och Sparkle” ska väcka barns nyfikenhet för teknisk utveckling. Jag blir mest nyfiken på själva boken, och beställer den strax före jul. När den dyker upp i mellandagarna blir jag förvånad över hur tunn den är. En liten folder.
Men Alice ögon på omslaget är hypnotiskt gulliga. Nästan övermänskligt. Ja, just ja, de är också skapade av en datoriserad ”hjärna”. Eller flera ”hjärnor” tänker jag när jag börjat bläddra i den estetiskt röriga boken.
AI-verktyget hämtar inspiration från tidigare bildkällor, och trots ett tajt urval från Reshi så hänger inte bokens illustrationer ihop.
Flickans särdrag tycks vara blåa ögon och rött lockigt hår. Men hon är sig aldrig lik. På flera uppslag ser hon ut som en äldre version av sig själv. På en bild har hon gröna ögon. I den mest omtalade illustrationen bryts hennes sockersöta utseende av långa hotfulla klor.
Också sagans robot, Sparkle, byter form, men här har text-AI:t och Reshi lyckats lösa de osammanhängande bilderna med raderna: ”And Sparkle could change into all different kind of robotshapes!” Boken finns bara på engelska, men direktöversatt blir det ungefär: ”Sparkle kan se ut som vilken robot som helst!” Korrekturläsaren i mig har svårt att inte störa mig på det onödiga utropstecknet, men det finns många fler detaljer att irritera sig på för den som vill dissekera boken.
Handlingen är rätt urvattnad, mest en snäll pamflett för att våga testa AI. Samtidigt som avancerad teknik uppenbarligen är lika läskig för envar som för flickan Alice. De mest nervkittlande raderna är AI-genererade: ”Hon byggde sitt eget AI, kallat Sparkle, och släppte lös det i världen”, ”det började fatta sina egna beslut” och ”Alice var både stolt och rädd för sin kreation”. Oklart varför men Alice och Sparkle blir bästa vänner. Så slutet gott, allting gott.
Det är lätt att kritisera den 24-sidiga boken. Den är till och med är fult paginerad. Men kanske läser jag den på fel sätt.
Hade jag hittat den upphackad i ett Instagram-flöde under hashtag ”sötchock robot” hade jag säkert gärna bläddrat vidare för att hitta andra snarlika sötnosar.
”Alice och Sparkle” är ett försök att paketera en snabbt digitaliserande era och förklara fenomen som vi inte längre kan värja oss mot.
Det ska bli spännande att se hur väl nästa AI-genererade bilderbok står sig i konkurrens med mänskliga författare och illustratörer.