Boken är 50 år gammal. För några år sedan lanserade streamingtjänsten Netflix en miniserie baserad på klassikern "Den långa flykten".
”En bok som aldrig går ur tiden” skrev recensenten Ellinor Skagegård i Svenska Dagbladet för några år sedan. Frasen har blivit en blurb, det vill säga en kort text ur en recension, som pryder omslaget av senaste pocketutgåvan av ”Den långa flykten” (originaltitel ”Watership Down”).
Men stämmer det verkligen? Jag är nyfiken på om kaninäventyret håller än – ett halvt sekel efter debuten.
Richard Adams klassiska roman från 1972 har både kallats för en mörk saga och eco-fiction. I boken betraktar kaninerna människan utifrån:
”Alla andra elil (kaninlingo för rovdjur) gör bara vad de måste göra (…). De lever på jorden, och de behöver föda. Människorna slår sig inte till ro förrän de har fördärvat jorden och utrotat djuren.”
Kaninerna Hassel, Kronan och Koppen flyr sin koloni efter att nervösa Femman fått ett varsel: Människan gör sår i naturen.
Femtio år efter boken släpptes är det inte bara jordskorpan som människan förstört.
Som barn född på 70-talet matades jag med "Den långa flykten" under högläsning på sena sommarkvällar. När jag läser boken på nytt återupptäcker jag vildkaninernas poesi. De melankoliska övergödda hararna ”påminner om träd i november” och deras grotta har tak ”gjort av ben”. Det är hemvant att svepas in i kaninvärlden som Richard Adams (1929–2016) skapat. Men för att bedöma 50-åringens aktualitet behöver jag någon som är född på 2000-talet. Jag låter min 13-åriga dotter skriva en recension av "Den långa flykten".
För henne är det kaninernas envetna sökande efter frihet som gör boken till en tidlös berättelse.
”Man kan tolka boken som en kamp för friheten, och den kampen kommer alltid att finnas. Kaninerna söker efter ett nytt tryggt hem där de kan få leva fritt och lyckligt. Men det finns en skillnad mellan att leva tryggt och att vara fri. Finns det saker du inte får eller kan göra spelar det ingen roll hur bra du har det i övrigt, för du är inte fri. Kaninerna får om och om igen ströva vidare till en plats där de kan leva vilt och fritt”, skriver hon.
Den mörka sagan "Den långa flykten" kom ut för första gången 1972. Författaren Richard Adams gick ur tiden 2016 vid 96 års ålder.
Att "Den långa flykten" är en fabel kan också förklara varför den fått epitetet tidlös, menar min dotter.
”Mycket i vår värd har förändrats, men för kaninerna är det mesta sig likt. Nästan varje år uppfinns något nytt, som mer eller mindre ändrar vår värld. På femtio år är mycket förändrat. För en kanin däremot, är nog det mesta i kolonin oförändrat. Men det kan man ju förstås inte veta säkert”.
Kaninerna anpassar sig – utan att ge avkall på sitt innersta väsen. Deras påhittighet överträffar vida människans. Kanske finns också här en tidlös lockelse i frihetsberättelsen.
3 nygamla tips
1. L.M. Montgomerys "Anne på Grönkulla" (Anne of Green Gables) kom ut för första gången 1908. Annes röda flätor syns nu på tre böcker för en yngre publik, 6–9 år. Kallie George har bearbetat texten och bilderböckerna är illustrerade av Abigail Halpin. Svensk översättning av Amanda Svensson. (Natur & Kultur)
2. De första fyra böckerna i Harry Potter-serien har getts ut på svenska med bilder av prisade Jim Kay. Illustrationerna anknyter väl till J.K. Rowlings text, men det stora formatet gör böckerna otympliga. (Rabén & Sjögren)
3. En mörkare "Bröderna Lejonhjärta". Astrid Lindgrens klassiker från 1973 fick en vuxnare och tyngre kostym för fyra år sedan. Den rödsvarta utgåvan är ackompanjerad av konstnären Jesper Walderstens målningar. (Rabén & Sjögren)