Förra året tog Södermanlands spelmansförening ett nytt grepp på spelmansstämman på Julita gård. I ett försök att locka en bredare publik skruvades arrangemanget om och det nya tänket fortsatte även i år.
– Det finns många föreställningar om att det bara handlar om knätoffsar och hambo. Men vi vill visa att det är bredare och att det finns något för alla, säger Adela Björn, katrineholmare och vice ordförande i Södermanlands spelmansförening, och fortsätter:
– Många spelmansstämmor är ganska interna, vi vill nå ut till allmänheten. Vi jobbar mycket med sociala medier.
Men på deltagarna låter det trots allt som att det interna samspelet musiker emellan är det viktigaste på en stämma. "Buskspel" innebär att man helt enkelt slår sig ner och börjar spela något. Förhoppningsvis kommer någon likasinnad fram och man lär sig av varandra. Det är själva essensen av en spelmansstämma tycker Dan Lundberg, stockholmare och sommarsörmlänning.
– Gränsen mellan musikerna och publiken är väldigt tunn, det är det som är folkmusikens nyckel, att scenen inte är så hög, säger han och slår sig ned bredvid Ola Brostam.
Tillsammans med Christer Odén och Anette Eriksson-Linander spelar de en "Byss-Kallevals" på klarinett, nyckelharpa, gitarr och fiol.
Spelmansstämman på Julita gård är relativt liten och lockar omkring 100 musiker. Den största, Bingsjöstämman, drar uppåt 10 000 aktiva varje år. Men Dan Lundberg, som även fick agera programledare för spelningen på scenen, tycker att det är bra att det finns ett varierat utbud runt om i landet.
I en av de gamla stugorna sitter Christina Frohm och lär ett tiotal violinister lokala låtar nedtecknade av AP Andersson på 1800-talet. Skaran i rummet är dock allt annat än lokal. Någon kommer från Nyköping, en annan från Stockholm och en tredje från Gustavsberg.
– Vi har planerat den här resan länge, säger Ida Heinö-Djurovic från Göteborg, som är släkting till Beata Palbitzki som bodde på Julita gård på 1800-talet.
Adam Bülow uppskattade också fiollektionen. Han studerar folkmusik på Lunnevads folkhögskola i Linköping, men kommer ursprungligen från Sörmland.
– Jag tycker att det är roligt med en så gammal tradition, som lärs ut från gammal till ung och lever vidare. Men framför allt var det roligt att få lära sig lite sörmländska låtar, på skolan spelar vi musik från hela landet och det kan vara ganska stora skillnader.
Vad är det bästa med den här typen av musik?
– Att man ses och spelar och att alla får vara med, oavsett hur mycket man kan, säger Adam Bürlow.
Riksspelmannen Christina Frohm är väldigt nöjd med uppslutningen.
– Det är otroligt bra, jag är jätteglad att så många kom. Det kan vara lite olika med förkunskaperna ibland men jag fick snabbt gå vidare till lite svårare låtar, säger hon.