På med stövlar och ut med ungarna i skogen

Vem hade Henrik Ekman varit utan Bjärka-Säbys ekar? Ekarna och hagarna på det östgötska godset har präglat honom i grunden. Så mycket älskar Henrik Ekman ekar att han har skrivit två böcker och gjort en film om dem – och nya boken, "Naturen vi ärvde", tar också den avstamp i barndomens exkursioner med brorsan i Bjärka-Säby.

Fast egentligen började det med en trutunge som Henrik Ekman en barndomssommar vårdade ömt, såg bli en ståtlig ungtrut och sedan dö i salmonella – men inte utan att först ha hunnit smitta honom och hans syskon. Men det var det värt om man frågar Henrik Ekman.

– Startskottet var barndomens förundran över naturen, att klättra upp i ett träd och se de perfekta äggen i ett trastbo och att hålla en trutunge i mina händer. När jag blev äldre började jag med ornitologi, men att på håll titta på en fågel genom en kikare blir abstrakt. Att däremot se den på nära håll, att hålla i den, är konkret och slår an något i en människa.

Naturfilm kan väcka starka känslor

Henrik Ekmans röst föregår honom. Han är redaktör för naturprogrammet "Världens natur", bossar över vilka naturfilmer som SVT köper in och är också den vars röst lotsar oss genom filmerna. Påkostade naturfilmer i all ära, men Henrik Ekman tror att de behöver kompletteras med andra typer av filmer och program, sådana som låter oss komma lite närmare.

– En bra naturfilm kan väcka lika starka känslor som en spelfilm, men det behövs också program där någon åker ut och upplever djur på nära håll, och det behövs program som "Den stora älgvandringen". Däremot behöver vi inte program om savannens fem dödligaste rovdjur.

I "Naturen vi ärvde" skriver han om de miljöproblem som under hans livstid har uppstått – men också fått sin lösning. Djurarter har varit nästan utdöda, men tack vare engagemang, kloka beslut och åtgärder har stammar återhämtat sig. Sjöar har varit igengrodda, nu kan man bada i dem. Hotade ekar och bokskogar har räddats och fått sin egen lag: ädellövskogslagen. Fåglarna sjunger på nytt i våra skogar.

"Greta Thunberg har fel"

– När folk försöker sälja en film till mig säger de ofta "Henrik, den här är inte bara dyster, det finns hopp också". Det är vad min bok handlar om, att det finns gott hopp och att naturen kan ta revansch.

Naturens förmåga att läka är stor, men det finns sår som inte kan läka. Arterna som har utrotats kommer inte tillbaka. De är borta för alltid och de rödlistade arterna blir allt fler, både i Sverige och utomlands. Men Henrik Ekman tror på naturen – och han tror på politiken.

– Greta Thunberg har fel när hon skäller ut politikerna och säger att de inte gör någonting. De gör en massa saker. Det finns ledare som både vill och kan, men ska de göra mer fordrar det ett politiskt stöd hos folket. Det är därför jag menar att det är viktigt att kommande generationer stimuleras till intresse och engagemang för naturen.

Ut med ungarna i skog och mark – det är Henrik Ekmans filosofi. Med ett stormkök till hands behöver man inte åka hem för att äta lunch, och har man ett tält behöver man inte ens åka hem när man ska sova.

– Gummistövlar är en fantastiskt bra uppfinning, med stövlar på fötterna blir det genast mycket roligare att vara ute i naturen.

Barnbarn och mördarsniglar

Han erkänner dock att vår tids stora problem – klimatkrisen – är ett mycket komplicerat sådant. Här kommer den svenska modellen – beslut, utredning och åtgärder – till korta. Det krävs mer arbete än så. Likväl håller Henrik Ekmans fast vid sin tro på politikens möjligheter.

– Politiken är det möjligas konst. Dessutom har något hänt efter den heta sommaren 2018, torkan och bränderna var en vändpunkt. Det finns en opinion för miljöfrågor som inte har funnits på länge. Innan den sommaren tycktes folk bara vara intresserade av träning och dieter.

Henrik Ekman kan inte låta bli att vara hoppfull. Inte minst när han ser barnbarnen förtjust plocka upp mördarsniglar. Eller när de går runt och försöker hitta så många olika sorters gula blommor som möjligt.

– Ett engagemang för naturen kan börja med en nyfiken glädje.