Olle Ronach är uppvuxen i Katrineholm, men flyttade till Stockholm så tidigt som 2016 för att gå en musikkurs på Ågesta folkhögskola utanför Farsta. I dag studerar han kandidatprogrammet i musikproduktion vid Kungliga musikhögskolan på Valhallavägen.
Han är sådan, 24-årige Olle Ronach från Katrineholm. Energisk och ständigt på jakt efter nya projekt.
Förutom att vara med i flera band och spela i Katrineholmsrevyn är Olle Ronach sedan höstterminens start heltidsstudent vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm. Här studerar han kandidatprogrammet i musikproduktion, något som han hoppas ska hjälpa till att bana vägen för ett liv i branschen. Men trots att han länge flirtat med idén om att bli högskolestudent var det långt ifrån ett självklart val.
– Det har alltid varit någon slags dröm för mig att gå på musikhögskolan, även om jag faktiskt länge tänkte att det inte var ett måste. Jag tänkte att det viktigaste är att skapa band med folk och ha det rätta drivet, och länge trodde jag att jag aldrig skulle söka, säger Olle Ronach.
Men så kom pandemin.
– Jag frilansade och hade faktiskt väldigt mycket att göra, både inom musikproduktion och med livespelningar. Jag jobbade även som musiklärare i Husby vilket jag tyckte var väldigt intressant. Sen kom pandemin och allt bara försvann, säger han.
– Då tänkte jag "fan, vill man hålla på med musik på heltid så kanske det är bra att ha en plan B när sådant här händer." Så jag sökte en massa skolor utan att tänka så mycket på vilka, och på Kungliga musikhögskolan var det verkligen ett "wake up call" när jag fick göra alla inträdesprov. Jag tyckte det var skitkul, och kände att jag verkligen ville försöka göra det bra.
Olle Ronach länkar via sitt privata Instagramkonto inte till ett eller två, men till fyra olika band som han är med i. "Jag gillar att ha många bollar i luften", skrattar han.
När Olle Ronach beskriver den svåra intagningsprocessen till Kungliga musikhögskolan så får han det att låta enkelt. Med en axelryckning berättar han om intagningsprov nummer ett: skriv en låt och skicka in till skolan. För honom var det bara roligt. De senare stegen blev lite klurigare, men utgjorde ändå inga problem för den kommunalt musikskolade Katrineholmssonen: spela in dig själv när du spelar pianostycken från klassiska noter, skapa en hel musikproduktion utifrån en fast melodi, avklara inträdesprov i musikteori.
Svårast menar Olle Ronach var teorin i teknisk musikproduktion, själva ämnet han hoppades få studera.
När alla intagningsprov var färdiga fick han så till sist beskedet: han var antagen till Sveriges mest prestigefyllda musikutbildning.
Olle Ronach beskriver utrustningen han och hans kursare har tillgång till på Kungliga musikhögskolan som av högsta kvalitet, och säger att skolans stora musikstudio tillhör de bästa i Sverige.
Flera olika band, högskolestudier och ströjobb som musiklärare... Hur hinner du med allt?
– Det är många som brukar fråga det, skrattar Olle Ronach.
– Ett svar är att jag knappt sover. När jag blir som mest stressad är när jag inte har någonting att göra – jag gillar att ha många bollar i luften. Jag spelade med ett av mina band i Malmö under helgen, och trots att det var segt att sitta i en bil sju timmar till spelningen så var det värt det när vi fick motta den energi som kom ifrån den fullsatta lokalen.Trots att jag direkt efter hemresan började en intensiv vecka med 9-17-studier på högskolan.
Du spelar i liveband, men har valt att studera musikproduktion. Är du på väg mot en framtid som producent?
– Ja, men jag ser också producentyrket som en förlängd arm till att få åka och spela mycket. För mig är musik någonting som ska upplevas live, och det roligaste jag vet är att få spela för folk. Jag brukar ofta ha med mig en tanke om hur musiken ska låta live när jag sitter i studion och skriver.
Finns det tid för livespelningar och sidoprojekt som högskolestudent?
– Absolut, jag och mina vänner fortsätter att jobba med projekt vid sidan av studierna. Skolan är dessutom väldigt öppen för att stötta sina elever när de får möjlighet att göra stora spelningar, de vill att vi ska kunna komma in i branschen.
Hinner du någonsin hem till Katrineholm?
– Ja! I somras spelade vi vid flera tillfällen i Katrineholm med coverbandet Ronachs kapell som jag och min pappa dragit igång. Dessutom är jag hemma varje helg under perioderna då Katrineholmsrevyn spelar, där även min mamma är med. Det är ett fantastiskt sätt att umgås på.
Vad tycker din familj om vägen du valt?
– De tycker att det är jättekul och har alltid stöttat mig. Jag får hela tiden påminna mig själv om hur privilegierad jag är som får vara här och nyttja det vackra system som vi har i Sverige. Jag kan sitta med de bästa instrumenten och den bästa utrustningen och är verkligen tacksam över att ha kommit in på skolan när så många inte gör det.