Lars Lerin är en av Sveriges mest hyllade konstnärer. Sommarprat på radion och tv-program har på senare år även gjort honom till en av de mest folkliga.
På Sandgrund, en gammal restaurang i Karlstad som har omvandlats till ett museum, har Lerin en permanent utställning. Men varje sommar bjuds en konstnär in för att gästa utställningen. I år ställer Mikael Persbrandt, som även sågs i ett avsnitt av SVT-programmet "Vänligen Lars Lerin" som sändes i januari, ut 25 målningar. Nästa sommar är Laggar Jan Tigerstrand inbjuden.
– Jag trodde att någon skämtade när jag fick höra att jag var inbjuden, jag begriper det inte riktigt än. Egentligen blev jag jätteskakis, han är min stora idol, säger Laggar Jan Tigerstrand.
Tidningen träffar honom i ateljén i Stockholm. Han trängs tillsammans med ett par andra konstnärer på en våning i det gamla kvinnofängelset på Långholmen. Anledningen syns direkt när man kommer in genom dörren: en gigantisk antik tryckpress som är nödvändig för Laggar Jans favoritteknik torrnålsgravyr.
Tigerstrand är välbekant i Västra Sörmland. Han har spenderat mycket tid i sommarstugan utanför Baggetorp det senaste decenniet, och ställt ut sina verk på olika ställen i Katrineholm och Vingåker. Mängden jobb har flyttat mer och mer fokus till Stockholm och lägenheten i Hammarby sjöstad, men sommaren kommer att spenderas i Sörmland, berättar Laggar Jan Tigerstrand.
Han hoppas även få möjlighet att göra ett besök på Sandgrund redan i år.
– Jag hoppas kunna träffa Lars, men samtidigt vill jag inte tränga mig på. Han har betytt väldigt mycket för mig, en av mina professorer. Jag blir så glad när en sådan genuin människa rättmätigt lyses upp.
Vad har du för planer för utställningen?
– Jag vet inte riktigt hur stort det blir än, men jag planerar tre större blyertsverk.
Laggar Jan Tigerstrand visar en enorm blyertsteckning föreställande konstnären själv på huk, naken så när som en strut på huvudet och en strut på snoppen. Intill står en annan blyertsteckning där han kniper åt sina bröstvårtor, verket ska utvidgas med ett geléhallontema. Det tredje verket är ännu inte påbörjat.
Du gör många självporträtt, hur kommer det sig?
– Det är enklast, Signe (Laggar Jans skäggiga hund som också syns på många teckningar) finns till hands och jag finns till hands. Man är ju så ego som man är, man navelskådar sig själv. Jag tror att alla människor har det där i sig.
Det där egot får gott om bränsle just nu. SVT har nyligen varit och hälsat på Laggar Jan Tigerstrand på Långholmen och gjort en pilot som finns att se på Youtube. Syftet är att göra en längre dokumentär, men allt är inte helt klart än.
– Det är ju skönt om man har lite distans till det där också, så att det inte blir alltför allvarligt.