Man fattar varför de gör så här. I sin ursprungliga form är kommissarie Evert Bäckström narcissist, rasist, sexist och homofob samt genomkorrupt och dum i huvudet. Han är kul att läsa om i GW:s böcker – antagligen svårare att göra till hjälte i en TV4-deckare.

När Kjell Bergqvist axlar rollen är det alltså en betydligt bussigare Bäckström som vi möter. Okej, han är fortfarande dryg, självbelåten och klädsamt nedsupen. Även tv-Bäckström förolämpar folk på löpande band. Men han gör det utan tillmälen som "korvryttare" och han är både snäll mot barn och empatisk mot brottsoffer.

Han är klipsk också. När böckernas Bäckström mest snubblar över lösningen genom bondtur och dumslughet har han här förvandlats till en genial mordutredare. Så genial att han ibland upplever de skeenden han utreder som ögonvittne i ett slags vakna drömsekvenser.

Artikelbild

| Elvis Stegmar och Kjell Bergqvist i "Bäckström". Pressbild,

Hans polisiära förmågor sätts på prov när han ställs inför ett riktigt mordmysterium. Den lillgamle grannpojken och amatördetektiven Edvin hittar ett kranium på en ö i skärgården under ett scoutläger och tar hem det till sin store idol och granne. Efter en dna-analys visar det sig att den mystiska skallen tillhör en kvinna som redan har blivit dödförklarad i Thailand efter tsunamin.

Historien baseras på GW Perssons "Kan man dö två gånger?" och är ett tryggt och pålitligt deckarbygge. Men utan Kjell Bergqvist hade serien nog känts som dussinkrim. Han är perfekt i rollen. Men var det någon som trodde något annat? Det är ju den sortens ohyvlade buffel som Bergqvist har ägnat en hel karriär åt att fullända.

Han ger dessutom Bäckström ytterligare djup. Det blir en ganska skum blandning av egenskaper hos huvudpersonen när han både ska vara skitstövel och en hygglig prick samtidigt, men Bergqvist lyser tillräckligt för att göra den motsättningen till något intressant. Okej, ibland gränsar det där farligt nära den sortens plågade tv-kommissarie som vi har sett tusen gånger tidigare, men Bergqvist klarar biffen.

De andra är helt okej. Agnes Lindström Bolmgren gör en bra insats som kollegan Ankan Carlsson och Elvis Stegmar är kul som Edvin. Men bitvis känns det som att övriga skådespelare mest är utplacerade koner för Kjell Bergqvist att springa runt.