Häxorna flyger i lyxig musikal

Tre håglösa, ensamstående kvinnor i den skvallriga hålan Eastwick drömmer om den perfekte mannen.

Det är kaxiga Alex (Kayo Shekoni), keramiker som levererar små kvinnofigurer till ortens souvenirbutik, ängsliga Sukie, som jobbar på lokaltidningen och är älskarinna till sin gifte chef och den korrekta musikläraren Jane. Trion ingår inte i kretsen kring Eastwicks leading Lady, Mrs Gabriel (Sussie Eriksson), en rik moraltant som styr allt i staden. I stället umgås kvinnorna med varandra och en regnig kväll när månen lyser, regnet faller och åskan går sätter de ord på vad de längtar efter.

Dagen efter går ryktet i stan. En stenrik man vid namn Darryl van Horne (Peter Jöback) har hyrt det tomma palatset strax utanför Eastwick, och efter det blir inget sig likt.

Inledningen i musikalen "Häxorna i Eastwick", som är baserad filmen med samma titel från 1987 med Cher, Susan Sarandon, Michele Pfeiffer och Jack Nicholson, går i ett högt tempo. Det är jättesnyggt.

Älskar man klassisk musikal får man allt man önskar i form av spektakulära kostymer, duetter, ensemblenummer och spirande romantik. Dessutom bjuds det på en hel del humor, både i dialogen, koreografin och scenografin.

Ändå är det lite segt i första akten när Darryl uppvaktar de tre kvinnorna i tur och ordning och väcker upp deras livsandar, kreativitet och sexualitet. Ett tröttsamt scenario även om det i "Häxorna i Eastwick" dryper av ironi. Precis innan pausen lyfter det dock till en ny nivå, både bildigt och bokstavligt.

I andra akten får Peter Jöback större utrymme för sin cyniska larger-than-life-karaktär Darryl van Horne. I ensemblenumret "Dansa med elden" där Darryl försöker sätta "lite stake" i traktens män, känns det som om rollen är specialskriven för just honom, att han liksom snor den från Jack Nicholson, som gestaltade Darryl i Hollywood-filmen. Sedan kör Jöback sin diaboliske Darryl för fullt ända in i kaklet, då tjejerna ledsnat på honom och skickar tillbaka honom dit han kom i från.

Sussie Eriksson gör också en stark insats som Mrs Felicia Gabriel, bland annat i en galet skruvad och utdragen dödsscen som får skrattet att fastna lite i halsen.

"Häxorna i Eastwick" är en berättelse om tre medelålders kvinnor som får vara sexuella varelser och hittar sin styrka, står upp för sina värderingar och värnar sitt systerskap. Det skulle ju ha kunnat bli till en riktig feelgood-fest. Men hur hårt Kayo Shekoni, Vanna Rosenberg och Linda Olsson än kämpar, har storyn svårt gripa tag och beröra.

Hela produktionen genomsyras dock av kvalitet, hantverksskicklighet och omsorg om detaljer. I en tid när man kan göra otroligt mycket på scenen med hjälp av ljusdesign och ledskärmar känns det som en otrolig lyx att sitta i salongen och bara njuta av alla storslagna ensemblenummer och den fina dekoren som leker med proportionerna.