Eva Susso och Anna Höglund har tagit stora tänkare till hjälp för att ställa de lika stora frågorna. Vem är jag? Varför är jag? Hur ska jag bete mig? Vad är okej att känna?
Frågorna har förstås inget entydigt svar, men i "Alla frågar sig varför" ges tankarna utrymme. Inget är svart eller vitt.
Anna Höglund, en av Sveriges bästa illustratörer, har jobbat med allt från Ulf Stark till Barbro Lindgren och har fått många priser för sitt arbete. Bland annat fick hon Astrid Lindgren-priset förra året, med motiveringen att hon skriver och tecknar poetiskt och precist, egensinnigt och vackert om relationer, känslor och identitet.
I "Alla frågar sig varför" har Anna Höglund på varje uppslag placerat barn som ser ut att ha stelnat i välkända, men ändå lite läskiga miljöer. Det är stad eller skog, dag eller natt, vinter eller sommar men det där riktiga ljuset når aldrig fram genom filosofernas tankar och barnens reflektioner.
Ett citat av Martin Heidegger, "Jag är en till-varo som endast kan vara-till genom att förhålla sig till sin att-varo", finns tillsammans med en bild av en högst allvarlig flicka som står framför ett hyreshus. Liksom på varje uppslag finns även en text i jag-form, på denna bild funderar personen över hur det skulle vara att lämna sig själv en stund och bli en annan: "Men hur kom det sig att just jag föddes exakt då, på exakt den platsen, av exakt den mamman?". Allvaret hos flera av barnen för tankarna till gamla fotografier, där barn och vuxna nästan aldrig drog på munnen på grund av dåliga tänder eller den långa exponeringstiden som skulle ha krävt ett otvunget leende i flera minuter.
En barnboksläsare är van vid leenden, fryntliga, runda ansikten, fräknar och frisyrer på ända hos huvudpersonerna. Även i den här boken finns änglaansikten, men som kontrast också barn som med sitt allvar helt tycks sakna yttre charm. Det är skönt och skrämmande på samma gång när allt inte är som det brukar vara.
Det kan låta riktigt dystert, men det är det inte. En barnbok måste inte vara glättig, och i "Alla frågar sig varför" tas barnen på yttersta allvar. De behöver och förtjänar mer än pastellfärger och tokiga upptåg. Och Eva Susso ger varsin röst åt barnen på bilderna, också när deras tankar är fula och nästan förbjudna. Det är ord och bilder att finna tröst och styrka i.