Är man döpt efter en Bellman-epistel har man ett visst mått av svensk vistradition vilandes på sina axlar. Men Cajsastina Åkerström säger sig inte ha tyngts ned av arvet efter pappa Fred. Med tolv fullängdsalbum och ett debutalbum som sålde platina har hon karvat ut en egen plats i den svenska pop- och vishistorien.

Jag skriver mitt eget material i första hand och känner att jag har hittat min nisch, där jag också kan tolka andras material. Jag är bara väldigt stolt och lycklig över arvet, säger hon.

Står för texterna

I veckan kommer det hon kallar det en syskonplatta till "Vreden och stormen" från 2015. På "XXV – äventyret börjar här" har hon återigen samarbetat med låtskrivaren Peter Kvint, som denna gång står för musiken på albumet, själv står hon för texterna.

De här åren har jag turnerat så otroligt mycket, både sommar, höst och vår. Jag har inte hunnit skriva musik. Samtidigt har det varit oerhört skönt att lämna över den biten till Peter som jag har fullt förtroende för, säger hon.

Texterna har ett tydligt budskap, bland annat "Om det var du", som skrevs som ett inlägg i metoo-rörelsen och är riktad till det barn Cajsastina Åkerström aldrig fått.

Det har varit en sorg genom livet. Jag har tänkt mycket på hur det är att vara kvinna i en värld av manliga nätverk. Om jag hade haft en dotter, då hade den låten varit skriven till henne.

Bor på landet

Hon bor ett par mil utanför Kalmar, på en gård där både hennes mamma och halvsyster bosatt sig. Behovet av att bo nära musikkollegor i Stockholm finns inte där, menar Åkerström.

Det är som ett litet familjekollektiv. Min syster är konstnär också så vi inspirerar varandra. Det känns skönt i den här tiden att kunna bo ute på landet. För mig är det viktigt att tanka energi. Jag odlar och försöker att leva miljövänligt, flyger inte gärna, men jag måste förstås ta bilen ibland på grund av jobbet, säger hon.

När hon slog igenom led Cajsastina Åkerström av en förlamande scenskräck, som hon lärt sig tygla och till och med uppskatta.

Den tvingar mig att vara närvarande och inte gå på rutin, för det är livsfarligt. Lite nervös är jag när jag går ut på scenen, men på ett positivt sätt. Det är en energi jag kan omvandla och göra något bra av i dag. Det kunde jag inte för 25 år sedan.