På onsdagen publicerade Svenska Dagbladet en kulturartikel av Ola Wong med rubriken "Bah Kuhnkes kulturpolitik hotar kulturarvet". Wong hade läst ett utkast till ett verksamhetsförslag för Världskulturmuseerna – Stockholmsbaserade Östasiatiska, Etnografiska och Medelhavsmuseet samt Världskulturmuseet i Göteborg. Det är skrivet av överintendent Ann Follin och överlämnades på fredagen.
Wong menar att dokumentet är ett uttryck för ideologisk styrning av museerna i en strävan att få folk att tänka rätt i enlighet med idéer om mångkultur, postkolonial teori och normkritik.
Dessa synpunkter fångades upp av andra. Omdömet från DN:s ledarskribent Erik Helmerson var hårt: "Museerna förmedlar ett ovärderligt kulturarv som nu eroderas. Allt detta bara för en trendteori som kan vara glömd om tio år. Det är 70-talet i repris."
Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg vred det ett varv till: "Verksamheten ska betona kulturers föränderlighet och en mångfald av identiteter. Personalen ska genomgå queer- och rasifieringsutbildningar."
"Prisgiven åt ’tillfälliga intellektuella trender’ – vilket helt strider mot museernas etiska riktlinjer – uppdras museerna att fostra besökarna i identitetspolitiska banor" skrev Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg i en blandning av referat och uttryck av egen åsikt.
Starka omdömen. Hårda ord. Det gemensamma för Helmerson, Dahlberg och Linderborg är dock att de inte hade läst Ann Follins verksamhetsunderlag. Deras referenser av dokumentet består uteslutande av hänvisningar till Ola Wongs artikel, det vill säga till hans kritiska tolkning.
Efter att ha läst Follins text flera gånger blir jag inte klok på de starka reaktionerna. Den skarpa delen, förslag till ändring av myndighetens instruktion, innebär två mindre omskrivningar. En ändring, i första paragrafen, rör museernas uppgift. "… visa och levandegöra världens kulturer, särskilt kulturer med ursprung utanför Sverige" ska ändras till "… visa och levandegöra kulturer i världen med utgångspunkt i de samlingar myndigheten förvaltar".
I paragraf tre föreslås en ändring från "göra samlingarna tillgängliga för allmänheten" till "göra samlingarna tillgängliga nationellt och globalt".
I övrigt skriver Follin om sådant som att nå en bredare publik, lyfta fram kulturers komplexitet och föränderlighet, relatera till globala utmaningar som resursutnyttjande och resursfördelning. Tidstypiskt och klyschigt? Ja. Svårt att relatera till Världskulturmuseernas samlingar? Kanske. Värt att följa noga? I högsta grad. Men ändå en bra bit ifrån ideologisk indoktrinering och kulturrevolution.
Hur som helst, om kollegorna hade gjort sitt jobb – gått till källan i stället för att kommentera utifrån en kommentar – hade diskussionen inte behövt hamna fel från början.