Så länge gärningsmannen – eller gärningsmännen – inte hittats kan inget riktigt säkert sägas om motivet. Det klart mest troliga är dock att det är ett politiskt attentat.
Att dåden i Nice och Berlin varit en förebild är det troliga, och det ligger nära till hands att även bakgrunden är densamma. De dåden utfördes av kriminella män, som var gravt personlighetsstörda. Båda hade lockats av, och på något sätt knutit an till en av de våldsdyrkande extremistorganisationer i Mellanöstern som är ekon av 11 september.
Att det var terrorbrott är troligt. Men tills mer klarhet vunnits bör de mer tvärsäkra slutsatserna få vänta. Ett spektakulärt illdåd kan kopieras av våldsmän med olika ideologi och olika motivbild. Det finns så vitt känt ännu inga belägg för att dådet var noga planerat. Stölden av en lastbil som sedan kördes längs en gågata i syfte att döda kan vara en ideologiskt inspirerad terrorhandling eller en impulshandling av en störd person. Detta slags dåd kan begås av psykiskt rubbade personer utan någon sammanhängande politisk eller annan övertygelse som får dem att begå mord.
Polis och andra myndigheter måste dock utgå från de värre alternativen. Det är angeläget att allmänheten har förståelse för att säkerhetsåtgärder de första timmarna efter ett brott av det här slaget blir långtgående och ställer till störningar, särskilt i trafiken. Särskilt den första av polisledningens presskonferenser, som hölls under fredag eftermiddag, var inte till stor hjälp för att öka den förståelsen. Man hade då inte mycket att säga, utan hasplade ur sig olika formler som används internt för beslut om höjd beredskap. Däremot försökte man inte riktigt förklara de omfattande inskränkningarna i kollektivtrafiken.
Detta bör man dock inte haka upp sig på, utan i stället tänka själv. Var och en kan förstå att polisen i det akuta läget inte kan veta om det är en isolerad gärning eller om samma eller andra gärningsmän kan försöka utföra ytterligare attentat. Trafiken är då en måltavla som drabbats i andra sammanhang.
Ett allvarligt terrordåd riktat mot ett land som Sverige är ett angrepp på det öppna samhället, på demokratin och friheten. När samhället angrips ska vi inte tappa fattningen, inte individuellt och ännu mindre som nation. Vi ska hålla på vår rättsordning, vi ska veta att en stor del av dess styrka ligger i friheten och i att myndigheter arbetar enligt lag.
Vi ska inte låta våldsamma fiender till demokratin leda vår samhällsdebatt vilse, så att viktiga frågor förs åt sidan. Terrorism är spektakulär, den är blodig, och enskilda människor och deras anhöriga drabbas hårt. Terrorism är dock ett av flera hot som det fria samhället kan ställas inför.
Sans och balans i samhällsdebatten ska bevaras även när dramatiska händelser kan göra stämningen uppjagad. De skyldiga ska, om de är i livet, gripas och rannsakas i laga ordning. Det ska inte bli fråga om att bunta ihop och misstänkliggöra oskyldiga.
Ett fritt, demokratiskt land har en styrka som inte ska rubbas av kriminella våldsverkare, oavsett vilka drivkrafter dessa har. När Norge drabbades av ett av de blodigaste terrordåden under senare år var man noga med att inte vackla, vare sig i demokratisk övertygelse eller när det gäller rättsordningens former.
Vi ska även vårda det fria samhällets försvarslinjer, där polis, säkerhetstjänst och underrättelseverksamhet är viktiga delar. Men också här ska vi behålla sinnet för proportioner. För hela Europa gäller att uppmärksamheten på extrema ligor och organisationer inte ska leda till att man bortser från att förtryckarstater har mycket större resurser än terrorligor.
Snart kommer förmodligen mer att vara känt och situationen kommer att ha klarnat. Nu, i det akuta läget, ska man bevara lugnet, följa polisens föreskrifter om säkerheten, inte sprida rykten och vandringslögner – samt följa nyhetsrapporteringen.