Varför just de två? Tja, varför inte? Det finns valmatematik och det finns mer eller mindre besvärliga varianter på styrande koalitioner.
Socialdemokraterna och Moderaterna hade mandatmässigt kunnat utgöra en stomme till majoritet. Men S och M har positionerat sig tydligt mot varandra och lär inte styra tillsammans om de inte absolut måste.
De fyra borgerliga partierna plus Vård för pengarna hade kunnat gå ihop. Men fem partier som har ett enda mandats majoritet, och ett parti som är helt oprövat i ledningen, skulle sannolikt innebära för många svaga länkar.
Det är också svårt att se hur Vård för pengarna hade fått igenom sitt krav på en minskning av den politiska organisationen, om så många partier skulle fördela makten och hitta former för samarbete och insyn.
Med Socialdemokraterna blir den saken lättare. Det är inte regionens största parti som lider mest om antalet politiska tjänster minskar.
Det blir mer ett problem för Vfp när partiet får konkret ansvar för frågor som det hittills behandlat schematiskt och inser att kontroll och insyn kräver betald arbetstid och maktpositioner.
Innan S och Vfp hade meddelat sitt beslut om koalition talade Vård för pengarnas ledare Jonas Lindeberg om sitt partis utgångspunkter i förhandlingarna. Å ena sidan såg han att alla ville prata med Vfp denna gång, till skillnad mot för fyra år sedan. Å andra sidan gjorde inte partiet anspråk på särskilda politiska befattningar.
– Vi är inte ute efter poster utan att få igenom vår politik, sa Lindeberg i tidningen.
Denna naiva inställning fick mig att tänka på en intervju jag gjorde med den tidigare ledaren för Vänsterpartiet i Eskilstuna, Tommy Hamberg, inför valet 2006. Han såg tillbaka på 1994. Socialdemokraterna hade förlorat egen majoritet i kommunen och behövde vänsterpartisterna. Dessa var så glada över att få styra att de gick för mjukt in i förhandlingarna, kom ut utan några tunga poster och ångrade sig snart bittert.
– Vi var för oerfarna och trodde att det räckte med att vara överens om politikens innehåll. Vi förstod inte att man måste ha positioner i nämnderna för ett verkligt inflytande. Inte alla frågor kommer till fullmäktige och det gäller att ha tillgång till information och överblick över beslutsprocessen. Inför valet 1998 skickade vi därför ut råd inom partiet att förhandlingar med Socialdemokraterna måste inledas med maktfrågorna, sa Hamberg.
Alla som ger sig in i politiska förhandlingar bör ta till sig detta. Särskilt de som är nya. Särskilt de som förhandlar med erfarna maktpolitiker.
Socialdemokraterna och Vård för pengarna säger att de är öppna för fler partier i styret. Det är en nödvändighet. S och Vfp har inte majoritet. De partier som ligger närmast till hands borde vara Centern och Liberalerna.
S och L har styrt Landstinget Sörmland tillsammans de tio senaste åren. Katrineholmarna Monica Johansson (S) och Ewa Callhammar (L) känner varandra väl. Personkemi är en faktor som inte bör underskattas i politiken.