Sparreholm i Flens kommun, med sina drygt 700 invånare, tillhör dem som har klarat situationen förhållandevis bra. Här finns bland annat en förskola och skola, ett äldreboende, ett bibliotek, platser att äta på och en livsmedelsaffär.
Men för att upprätthålla allt detta har det krävts hårt arbete från ortens eldsjälar. Och det kommer att behövas även fortsättningsvis, som tidningen har berättat i dagarna.
Nu handlar det om att få tillbaka det postombud som försvann med nedläggningen av Tempo för ett år sedan. Postnord vill inte återvända till orten och till den nya matbutiken Matkapet.
Det är anmärkningsvärt. Befolkningsunderlaget i Sparreholm är rätt stabilt, näthandeln ökar – vilket märks framför allt i jultider – och Postnord har ett statligt uppdrag att tillhandahålla service i hela landet.
För Sparreholm har bolaget tolkat ”tillhandahålla” som att paket kan lämnas in och hämtas en mil bort, i Malmköping. Varje gränsdragning av det här slaget kan förstås diskuteras, men det är ändå iögonfallande att DHL, som är en betydligt mindre operatör och saknar ett offentligt åtagande, finner det meningsfullt att ha ett serviceställe på Matkapet.
Det tafatta agerandet från Postnord är ett samhällsproblem. Att kunna lämna och hämta paket handlar om grundläggande infrastruktur där staten inte får vara sämre än privata aktörer.
Här har Postnord lämnat mycket att önska på senare år. Ja, bolaget är slav under en otidsenlig lagstiftning med bland annat ett lågt pristak på portot och krav på femdagarsutdelning av brev. En verksamhet som förväntas bära sig själv ekonomiskt får inte ha denna tvångströja.
Men företaget är även offer för en aningslös ledning. Ta bara det systematiserade ljugandet för kunderna om att Postnord har försökt leverera försändelser men misslyckats för att mottagarna inte har varit hemma. Bolagets trovärdighet är inte på topp.
Postnord behöver rycka upp sig. Och Sparreholm behöver sitt postombud.