Det var sista året i högstadiet. Sommarlovet var över och hela klassen var på utflykt vid Flottsbrobacken i Stockholm. Vi var ett par stycken som precis hade slagit oss ner på gräsmattan vid campingplatsen, när han skuttade fram till mig. En mager, liten kattunge som teg om mat. Vad som helst verkade duga. Benet på framtassen stack ut, men han verkade inte bry sig och skuttade glatt omkring på tre, efter att ha fått i sig lite sallad och ett par brödbitar. När det var dags att åka hem var han fortfarande kvar, med sina stora, lekfulla ögon, som tittade rakt in i mina.
Nu har det snart gått 16 år sedan den dagen jag cyklade hem med Boncuk i ryggsäcken. Hade jag lämnat kvar honom där, skadad och hjälplös som han var, hade han förmodligen inte klarat sig genom hösten som närmade sig. Han hade i alla fall inte oddsen på sin sida.
Väl hemma blev det ett akut besök hos veterinären och några samtal till polisen där jag berättade att jag hade hittat en kattunge som förmodligen sprungit bort. Men ingen saknade Boncuk, ingen hörde någonsin av sig. Jag vet fortfarande inte hur han hade hamnat där, men jag antar att han var en "sommarkatt", en av tusentals som överges när sommaren är över och folk tycker att de har kelat färdigt.
Jag skriver inte den här krönikan för att berätta om de 16 fantastiska åren med Boncuk, som fortgår än i dag. Jag vill i stället uppmärksamma er kära läsare på att aldrig skaffa er sommarkatter. Ingen ska behöva genomlida det Boncuk fick erfara.
Jag vet att flera tänker att "katter klarar sig ensamma", men så är det inte alltid. Djur vänjer sig vid oss, de vänjer sig vid att bli omhändertagna och få mat, och viktigast av allt, de vänjer sig vid kärlek. Att plötsligt ställa om till att överleva på egen hand, tar tid. Tyvärr, så slutar det många gånger med en tragedi.
Många skaffar sig katter över sommaren och funderar aldrig över vad som händer med den stackars kattungen när man lämnar landstället. Men gör det, snälla ni!
Skaffa er ingen katt, om ni inte är säkra på att ni kommer kunna ta hand om den, livet ut.
Varje år lämnas tusentals katter att magra eller frysa ihjäl. De flesta går en plågsam död till mötes. Ingen har rätt att orsaka detta för att tillfredsställa sina egna, egoistiska behov över sommaren. Att skaffa sig ett husdjur innebär inte enbart att leka och kela. Det innefattar ett ansvar över ett liv, som är minst lika värdefullt som våra egna.