Samma reportage som fick Donald Trump att ta upp Sverige i sitt tal i helgen, och min Facebookvän skriver: Vi har för stort hjärta för vårt eget bästa, och en väldigt liten hjärna när det gäller denna fråga.
Han är långt ifrån ensam. Flera Twitter- och Facebookvänner har under de senaste två åren börjat använda en allt hårdare och raljantare ton. Det delas artiklar med tvivelaktiga budskap från oseriösa avsändare och ja, det är alltid migranter, romer eller muslimer som är boven i dramat. Om inte direkt, så indirekt.
Anekdotisk bevisföring – givetvis. Men läs gårdagens tidning, så ser du att det inte bara är jag som reagerat.
I sin årsrapport, som presenterades i veckan, skriver Amnesty att den senaste tidens politiska omvälvningar har lett till en allt hårdare retorik. Över stora delar av världen försöker politiker vinna röster genom att lägga skulden på "den andra", vilket oroar Amnesty, eftersom man därmed ställer olika grupper mot varandra, varpå principen om alla människors lika värde sätts ur spel.
Nu kan avståndet mellan mina Facebookvänner och Donald Trump tyckas vara längre än Atlanten. Men den politiska hatretoriken, den hårda vardagstonen och de falska nyheterna är alla länkar i en främlingsfientlig kedja, som går ut på att måla upp ett Inferno och antyda att alla samhällsproblem beror på invandring. Därefter upprepas budskapet både av politiker och hatsajter tills tillräckligt många köper åtminstone delar av världsbilden, blir oroliga, hjälper till att sprida budskapet och kräver åtgärder.
Överdrivet? Enligt Amnesty har världens politiker inte använt en retorik som är så präglad av hat, rädsla och skuldbeläggande som i dag sedan 1930-talet, och den är inte bara riktad mot andra politiker och olika grupper, utan även mot etablerade medier.
Normal rapportering beskrivs som lögner och propaganda. Dessa ”fake news” ställs mot ”alternativa fakta”, som publiceras i ”alternativa medier”. Plötsligt finns varken lögn eller sanning, bara egna upplevelser och ”PK-medier” som mörkar ”systemkollapsen”.
Det vore naivt att tro att det nya samtalsklimatet inte påverkar majoritetens sätt att tänka och förhålla sig till verkligheten. Om man hela tiden matas med uppgifter om att invandrare är ett problem och att ”muslimer” beter sig illa, drar man självklart andra slutsatser än om man tar del av allsidig rapportering, där det inte alltid finns onda och goda, utan ett spektrum av händelser.
De senare ger inte nödvändigtvis lika många klick som den falska artikeln från december om att muslimer hade bajsat och onanerat i en kyrka i Kristianstad. Den senare skrevs av en kille i Makedonien som får betalt per klick och därför skruvar till sanningen, vilket inte ens med mycket god vilja kan kallas för ”alternativa fakta”.
Det är fake news i sin renaste form och alla som klickade och förfasade sig gick rakt i fällan, vilket inte är något att skämmas för. Däremot bör man lära av sina misstag. Fejkade nyheter är tyvärr något vi kommer att behöva vänja oss vid att hantera.