Med lite god vilja kan man säga att Moderaterna klubbade igenom förslaget eftersom tiggeri inte är en långsiktig lösning för att människor ska komma ur fattigdom. Ska man hålla sig till sanningen handlar det snarare, som den rättspolitiska talespersonen Tomas Tobé uttryckte saken, om att tiggeri inte får normaliseras.
Fokus ligger alltså på de förbipasserandes rätt att slippa se. Inte på omsorg om den enskilda tiggarens rättigheter.
Därmed blir Moderaterna det andra partiet som förespråkar ett nationellt tiggeriförbud. Sedan tidigare är det bara Sverigedemokraterna som är för.
Tomas Tobé utesluter dock inte att Socialdemokraterna kan komma att ansluta sig till en liknande linje innan nästa års val. Om så blir fallet står hoppet till riksdagens mindre partier, som i många fall är mer ideologiska och principfasta än de som gör anspråk på statsministerposten.
För nej, tiggeri bör inte förbjudas i Sverige. Inte bara för att vi måste lita till att vuxna människor – som partiledare Ulf Kristersson pratar mycket om – fattar rationella beslut. I det här fallet huruvida det bästa, eller minst dåliga, sättet att försörja sig på finns på Sveriges gator eller hemma i Bulgarien eller Rumänien. Utan för att en viktig liberal princip är att handlingar, med ett fåtal undantag, är lagliga så länge de inte skadar någon annan eller innebär ett betydande mått av självskadebeteende.
Att många tycker att det är jobbigt att få extrem fattigdom exploaterad i vardagen, vilket är vad beslutet grundar sig på, är alltså inte skäl nog för att förbjuda någon annan från att tigga. Och det vet Moderaterna.