Jorden var platt tills alla visste att den var rund. Adeln hade privilegier innan galenskapen med ärvda rättigheter för vissa släkter föll på sin egen orimlighet. Kungafamiljen kommer bara att vinka från slottsbalkongen ifall folket jublar.
Så är det även med Svenska Akademien. Så länge åtminstone delar av folket tittar mot dörren i Börssalen med samma förväntan som mot röken från Sixtinska kapellet, och mumlar nöjt när litteraturpristagaren tillkännages, finns ett skimmer runt ledamöterna och den ständiga sekreteraren. Om folket tittar bort, eller inte bryr sig, är spelet slut, eftersom upphöjda människor är en del av en social konstruktion, som bara fungerar så länge alla spelar med.
Det ställer i sin tur krav på den som är upphöjd. På samma sätt som adeln och prästerna förväntades bete sig med större värdighet än borgarna och bönderna, åtminstone utåt sett, antas Svenska Akademien vara på en högre nivå än dokusåpadeltagare och hålla sig borta från intriger och svinerier Robinsonstyle.
Om mystiken runt Akademien ska bevaras kan ledamöterna därför inte hoppa av och ersättas så fort situationen inte passar, så att halva kultureliten på sikt är föredettingar i Svenska Akademien. Inte heller låta interna angelägenheter – hur allvarliga de än är – påverka litteraturprisutdelningen på Nobelfesten, där vetenskap och prestationer hyllas och övrigt får stiga åt sidan.
Samma sak gäller exempelvis rikspolitiker och generaldirektörer, som precis som kungligheter ska vara ungefär som folk är mest, men lite bättre, lite värdigare, så att de inte blir för folkliga. Följer de inte det tysta regelverket faller fasaden, och vi mår egentligen bäst av att inte veta hur lagar och korv, lika lite som litteraturpristagare och akademisammanträden, kommer till.
Problemet är att vår tid inte är gjord för lyckta dörrar. Saker sipprar ut och skimmer avtar. Därför måste de som vill förbli upphöjda anstränga sig mer än förr och ta tag i svåra situationer innan de eskalerar.
För de flesta kan stå ut med att människor har fel och brister. Däremot köper vi inte att de upphöjda håller dem som inte håller måttet om ryggen.