Att han är ledamot i justitieutskottet gör det mer besvärande för partiledningen att han nu åtalats för misshandel, efter bråk i en kö vid ett av fyllesjappen runt Stureplan i Stockholm.
När det gäller Kent Ekeroth borde detta faktiskt ses som en förhållandevis liten fråga. Inte för att knytnävsslag i krogköer är småsaker. Det finns en paragraf för dem i Brottsbalken, med fängelse i straffskalan. Utan därför att vad gäller Ekeroth, liksom andra i SD-ledningen, finns så mycket annat som är politiskt långt mer graverande än ett slagsmål i krogmiljö.
Ekeroth ska nu byta utskott, har det meddelats av partiledaren, och han ska på vanligt sätt ha ”time-out” ett tag. Det hade han efter ”järnrörsbråket” också. Det hände efter ett annat besök på ett ställe med flaskor och glas. Men snart var han ju på plats igen, både i riksdagen och i SD:s kontakter i den internationella extremhögern.
Den här gången kan en mer eller mindre tillfällig omplacering av Ekeroth vara ett sätt att inbilla både de lättrogna och de villigt medlöpande att SD avlägsnar sig från ytterhögern och kan duga som alternativ allians för moderater. Inte minst bland en del moderater är viljan att blunda inför SD:s ideologi och praktik numera väl utvecklad.
För att börja med praktiken är detta med spriten och Ekeroth inte första gången. Det var han som använde en av Säpo:s polisbilar för att köra en tung last alkohol från Visby Systembolag till någon fastighet där det skulle vara fylleslag (SD) en Almedalskväll. Om detta hade det ju blivit ett väldigt väsen ifall det varit ett normalt parti. Men SD brukar ju slippa lindrigt undan.
Ideologiskt mer betydelsefullt är att Kent Ekeroth var partiledningens man i det organiserade samarbetet med de starkt Putinvänliga ytterhögerpartierna FPÖ i Österrike och FN i Frankrike. Som mycket annat var det något väljarna inte riktigt skulle få se. Men det avslöjades bland annat i årsredovisningen för en styrelse, registrerad i Malta – av alla ställen – med både Ekeroth och Marine Le Pen som ledamöter.
SD röstade ju, som Sveriges Radio många gånger låtit bli att berätta, enligt Putinlinjen i den ytterst viktiga omröstningen i EU-parlamentet om avtalet med Ukraina. Håkan Holmberg på Upsala Nya Tidning påpekar, i den skrift som Susanne Nyström tog upp här på sidan i lördags, att SD-ledningen höll Kent Ekeroth med en politisk sekreterare som såg till att den ryska regimens desinformation och propaganda gång på gång förmedlades av en centralt placerad person på SD:s riksdagskansli. När detta avslöjades av Patrik Oksanen i några Norrlandstidningar upphörde arrangemanget tvärt. Ekeroth satt förstås kvar, men partiet kunde inte öppet skylta med att ha en Kremlpropagandist anställd på partikansliet.
Ifall Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson avlägsnade Ekeroth ur ledningen efter en eventuell dom för ett knytnävsslag, skulle det göra SD mindre ideologiskt extremt och mindre lierat med den internationella ytterhögern? Nej, det Ekeroth gjort och sagt under åren – exempelvis hans roll för SD:s näthatssajt – har ju gjorts med den övriga partiledningens vetskap eller på deras uppdrag.
Inte ändrar de sig genom att kanske anse det taktiskt fördelaktigt att flytta Ekeroth till en mindre synlig position.