Martin Strids uttalande är en spricka i SD-fasaden

På ytan blir Sverigedemokraterna allt mer som andra partier, med kostymklädda företrädare och en stabil partiorganisation. På ett annat sätt är allt annorlunda.

Övrigt2017-11-15 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jimmie Åkessons raljanta ton gentemot Ulf Kristersson (M) och Stefan Löfven (S), som han säger sig vilja samarbeta med, är unik. Filmen som visades på fredagsmorgonen under SD:s landsdagar i Norrköping, med budskapet att Sverige är på väg mot avgrunden och att det framför allt beror på den förda migrationspolitiken, hade aldrig kunnat förekomma i något annat parti.

Och Martin Strids uttalande – ”I den ena änden av den skalan då är man 100 procent fullt ut människa, human, allt vi lägger in i det begreppet. I den andra ändan då är man 100 procent mohammedan” – hade fått ombud på andra kongresser att trilla av stolarna. I lördags mottogs anförandet med tystnad, tills medier snappade upp nyheten.

Det som gör uttalandet unikt är inte åsikten i sig. SD-politiker har så länge partiet har funnits påkommits med det ena rasistiska och odemokratiska uttalandet efter det andra.

Det unika är att hätskheten inte uttrycktes i ett slutet rum. Inte spelades in med dold kamera. Inte skrevs av nättroll på Twitter eller i en plump uppdatering på Facebook.

Det grovt rasistiska uttalandetfälldes i talarstolen på SD:s högsta beslutande organ. Alltså på partikongressen för Sveriges tredje största riksdagsparti.

När Jimmie Åkesson kommenterar händelsen försöker han få det till att handla om en enskild individ. Och visst, om det hade varit första gången en SD-politiker påkommits med händerna i rasistburken hade saken varit utagerad när Strid lämnat partiet.

Men nu är det inte en individ hit och en dit. SD:s skandallista är längre än de andra partiernas tillsammans, vilket knappast är en slump.

Som jag har skrivit tidigare: En gång är ingen gång, två är ett mönster och vid tre har man bekänt färg. Vid det mångtrippeldubbla börjar måttet bli så rågat att de flesta inte reagerar på samma sätt om det är en SD-politiker som trampar i klaveret, som om någon från S, V, MP, M, L, C eller KD hade gjort samma sak – även om partiledningen gör sitt bästa för att polera ytan.

Nu rämnade fasaden ännu en gång, vilket understryker det som många av oss länge har försökt förmedla: SD är ett omöjligt parti att ha med i ett regeringsunderlag.