Det har fått Liberalerna i kommunen att reagera. Partiet vill införa ordningsbetyg i skolan, alltså ansöka hos Skolverket om att bli försökskommun för detta. En partimotion har lämnats till kommunfullmäktige.
”Ordningsbetyg är inte lösningen på våldet, men det är en tydlig markering mot elever, lärare, huvudmän och övriga samhället”, skriver gruppledare Stefan Krstic i ett pressmeddelande.
Förslaget är märkligt. Verktyg för att markera mot våld finns redan – Brottsbalken och, i det här fallet, Socialtjänstlagen. Skolan och socialtjänsten har inte bara en möjlighet utan en skyldighet att använda (följa) lagen.
Skolan måste på ett strukturerat sätt berätta för familjen när en elev inte sköter sig eller är på väg att spåra ur, som det uppenbarligen är frågan om här. Även de verktygen finns – utvecklingssamtal, skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner.
Den gamla tidens ordningsbetyg hade delvis ett annat syfte. De var inte bara instrument för att fånga upp problem och korrigera beteenden. De dokumenterade resultatet av skolans sociala fostran och var ett kvitto att visa upp för kommande arbetsgivare.
Den mest ambitiösa genomgång av frågan som jag hittar finns i utredningen inför det betygssystem som ersatte sifferbetygen på 1990-talet (SOU 1992:86). Där kom man fram till att regelrätta ordningsbetyg inte passar in i den nya synen på skolan och att de verktyg som finns räcker, med tillägget att ”elevsamtal” görs obligatoriska.
Införande av ordningsbetyg skulle också innebära ökad administrationsbörda för skolan. Betyg kräver bland annat tydliga kriterier som Eskilstuna då måste arbeta fram – utan någon annan myndighetsvägledning.
Vilket leder till det sista lilla problemet: Det som Liberalerna i Eskilstuna föreslår är rättsligt ogörligt. Skolverket kan inte bevilja någon försöksverksamhet i kommunen med mindre än att regeringen ger ett uppdrag till myndigheten som innebär undantag från Skollagen.
Det bästa Liberalerna kan göra är att dra tillbaka sin motion. Så låtsas vi andra att den aldrig funnits.