Efter ledaren om detta 15/9 har vi fått en del läsarsynpunkter och frågor. En gäller att sedan 2006 har inte bara jobbskatteavdrag tillkommit. Det har även skett höjning av löneskatter. En läsare har påpekat att det borde ha framhållits i ledaren.
Ja, det är riktigt. Särskilt den "allmänna löneavgiften" är påtagligt höjd sedan 2006. Skattebördan på arbete påverkas åt motsatt håll mot jobbskatteavdraget. Men hur mycket? Läsaren har rätt, en komplettering är på sin plats.
Skatterna som läggs på arbete är – förutom kommunalskatt och statlig inkomstskatt (minus jobbskatteavdraget) – även de rena löneskatterna. De senare syns inte i den privata deklarationen, annat än för egenföretagare. Men de minskar löneutrymmet och nettolönen efter inkomstskatt.
Dessa "dolda inkomstskatter" betalar pensionärer endast då de har företags- eller löneinkomst vid sidan av pensionen. Tre delar av arbetsgivar- respektive egenavgifterna är entydigt sådana löneskatter: "Allmän löneavgift", "föräldraförsäkringsavgift" och "barnomsorgsavgift". Namnen har sina historiska orsaker, men alla tre är rena skatter. De är inte premier till några socialförsäkringar.
Inkomståret 2006 var de tillsammans 11,05 procent och i år är de 15,96 procent. Mot höjningen med 4,91 procentenheter svarar en sänkning med 4,77 av de två avgifter som avser sjukförsäkring och arbetsskador. Hur stor del av detta som bör räknas som skärpt lönebeskattning, är inte helt enkelt att säga. Sjukförsäkringsavgiften har under åren inte följt med kostnadernas svängningar. Det kan vara tvistigt vilken del som tidvis utgjort en dold allmän skatt på arbete.
Det skulle kunna hävdas att den tidigare regeringens beskrivning av nettosänkningen av skatt på arbete var alltför skönmålande, i den mån obehövliga sjukförsäkringspremier omvandlades till allmän skatt på just arbete.
Detta ändrar dock inte slutsatsen beträffande den påstådda "klyfta" som sägs ge sämre behandling av pensionsinkomster. Detta är, i bästa fall, en missuppfattning.