Tyvärr vittnar innehållet om en okunskap om förskolans uppdrag, tillika om förskollärarnas möjlighet att utföra sitt pedagogiska uppdrag så som det beskrivs i läroplanen. Så länge vi har en gällande läroplan är det den vi ska följa.
Det skribenten har uppfattat rätt är att situationen mycket länge har varit bristfällig vad gäller gruppstorlekar. I Katrineholm har gruppstorlekarna alltför länge legat i det övre skiktet av kommuner när man tittar på den aspekten. I en nyligen utförd mätning av förskolecheferna i kommunen var antalet barn per avdelning i snitt 20,6 sett på hela kommunen. I centralorten var det vid mättillfället 21,2 barn. I dagsläget förekommer grupper på 24 barn, alltså långt över de av Skolverket rekommenderade talen på 12-15.
Till detta kommer att andelen förskollärare per avdelning nu närmar sig farligt låga tal. I något enstaka fall saknas till och med närvarande kompetens helt. Skillnaderna mellan rekommendationerna och verkligheten är i dag alldeles för stora. Anledningen till att vi hamnat där har de folkvalda ansvar för. Dessutom ska man inte blanda ihop gruppstorlek med personaltäthet hur som helst. Det går inte att fullt ut kompensera en stor barngrupp med fler personal.
När ledartexten uttalar åsikter om vad som är ett lämpligt antal förskollärare per avdelning, belyser detta än en gång att det saknas kunskap om vad som är förskollärarens uppdrag. Det blir lika fel som att påstå att det skulle räcka med en tandläkare på folktandvården som ”styr upp” verksamheten som får utföras av tandsköterskor enbart.
Dessutom saknas på många håll de rutinerade barnskötare som omskrivs. Enligt Skolverkets statistik saknar så många som 3 av 10 utbildning över huvud taget i förskolan. Att stå utan en legitimerad kollega utgör i sig ett hinder för utvecklingen av undervisningen.
Oavsett vart vi vänder oss i samhället vill vi alla mötas av professionalitet när vi behöver hjälp, omsorg eller för den delen utbildning. Då räcker tyvärr inte ”vettiga vuxna” hur vettiga de än är. Vi har svårt att se att föräldrar till små barn skulle vilja något annat.
Nyanlända och långtidsarbetslösa behöver absolut hjälp med att etablera sig på arbetsmarknaden men vi kan inte tumma på kvaliteten som förskollärarna ansvarar för genom sin undervisning. Vettiga vuxna kan avlasta med uppgifter som inte utförs tillsammans med barnen, såsom diskning eller städning.
Slutligen avslöjar skribenten sitt otränade öga när hen talar om påklädning av barn. Det handlar inte om att få på så många barn som möjligt kläderna så fort som möjligt för att de ska kunna komma ut på gården. Denna stund utgör faktiskt även den ett lärtillfälle för en 1,5-åring. Där tränar barnet bland annat självständighet och tillit till sin egen förmåga, utöver att kroppsuppfattningen och koordinationsförmågan stärks.
I förskolan talar den medvetna pedagogen om ”det kompetenta barnet”. I alla upptänkliga vardagliga situationer och i leken tränas relevanta begrepp och förmågor, viktiga bland annat för barnets grundläggande språk- och matematikutveckling.
Lärarförbundet anser att följande behöver göras för att på sikt lösa stora delar av problemen:
• Satsningar på förbättrade villkor som på sikt lockar fler till förskolläraryrket.
• Förskolechefer behöver få förutsättningar att kunna leda det pedagogiska arbetet.
• Resurser behöver tillföras för förverkligandet av den reviderade läroplanen.
Ulrica Westerdahl
Bo Sundahl
Lärarförbundet Katrineholm
Svar: Ledarredaktionen är inte emot att fler av avdelningarnas personal är förskollärare, eller att fler inom förskolan har pedagogisk utbildning. Men det förutsätter att det finns gott om personer med dessa kompetenser. Det gör det inte i dag. Då måste man försöka hitta andra lösningar för att höja personaltätheten, åtminstone under en övergångsperiod.
Ledarredaktionen