I 15 år diskuterades en stor förändring av det juridiska regelverket. Att detta blev ett stickspår var bäst.
Som framgått i artiklarna om Karsudden i veckan har några mindre lagändringar gjorts. Det kan bli något fler. Men tanken att avskaffa domar till rättspsykiatrisk vård, och i stället ha denna vård inom ramen för påföljden fängelse, har inte fått politiskt stöd.
I riksdagen är enigheten stor. Ingen ledamot hade motionerat mot regeringens förslag när den senaste delfrågan behandlades i april. Då godkändes enhälligt ett förtydligande av kravet att om möjligt samråda med patient eller anhörig om vårdplanen. Chefsöverläkaren beslutar, om nödvändigt, utan patientens samtycke.
Att det slutade med små ändringar av de gamla reglerna är inte konstigt. Rättspsykiatrin fyller ett behov. Patientens hälsa eller behovet av samhällsskydd ändras inte om man byter verksamhetens namn eller huvudman. Reglerna om särskild utskrivningsprövning, med beslut i förvaltningsdomstol, har löst det som förut sågs som ett avsevärt problem.
Patienterna kan inte dras över en kam. En del kan bli mycket farliga för andra människor. Lång tid i rättspsykiatrin är ibland ofrånkomlig. Men för många är utskrivning och återanpassning möjliga. Domstolsprövningen bör stärka allmänhetens förtroende för detta.
För rätt länge sedan, i januari 2006, begärde riksdagen prövning av om rättspsykiatrin skulle förstatligas eller om staten skulle överta delar av kostnaderna. Även där drogs slutstrecket i april. Vården är både påföljd efter brott och behandling av psykiskt sjuka. Det är därför inte självklart att den dömdes hemlandsting ska bära hela kostnaden. Men enhälligheten i riksdagen blev nu total, även om att anse det gamla beslutet från vintern 2006 tillgodosett. Det var så svårt att hitta ett rättvisande sätt att dela kostnaden att man har gett upp tanken.
Det var väl realistiskt. Om både kostnads- och ansvarsfördelningen har nu klarhet skapats. Pengar har satsats på att förbättra lokalerna. På Karsudden och på andra håll vet man vad som gäller. Arbetet förblir svårt. Det underlättas inte av narkotikautvecklingen på en del håll i samhället. Men vare sig lagändring eller huvudmannaskapsskifte kommer att vända det hela upp och ner.