Det är inget ovanligt problem i kommunal verksamhet. Det är också den frågan som skymtar i Katrineholm, bakom fullmäktiges återremiss av en trafik- och en parkeringsstrategi.
En intressant sak i trafikstrategin är önskemålet att hålla igen på varutransporterna, som togs upp i ledaren här i KK i fredags. Men återremissen i fullmäktige har en annan förklaring. Återremiss begärdes även i kommunstyrelsen, av Inger Fredriksson (C), och reservationen där formulerades gemensamt av såväl C och L, som MP och V.
Den kombinationen av partier säger bland annat att det inte handlar om något så förenklat som att vara ”bilfientlig” eller ”bilvänlig”. Främsta önskemålet var i stället att få fram en karta över var det är meningen att trafikflödena ska gå.
Det är faktiskt en befogad fråga. Fullmäktige ombeds klubba igenom väldigt många mål. Men var är det egentligen trafiken ska stängas av, och till vilka gator ska den styras? Om fullmäktige inte tar ställning till detta blir det andra som fyller beslutet med ett innehåll, på nämnd- eller rentav på tjänstemannanivå.
Detta är den vanliga konflikt som inte sällan uppstår mellan så kallad målstyrning och kommunal demokrati. De som är direkt folkvalda ombeds ta ställning till övergripande mål och riktlinjer som ser bra ut men är lösa i konturerna. Sedan görs det mer konkreta saker utan fullmäktigebeslut, och de folkvalda blir de som får ta emot kritiska eller andra synpunkter från väljare och företag i kommunen.
Att ta upp alla detaljer i alla ärenden i fullmäktige är förstås omöjligt. Men det gäller också att se till att det kommunala självstyrets större frågor verkligen behandlas så att de viktigare avgörandena inte går fullmäktige förbi. Styret av S och M har ju mandat så att det räcker. Men tydlighet om den praktiska innebörden kan göra att saker som annars slinker förbi tas upp till verklig diskussion – med ett annat resultat.
Centeryrkandet som fick flera andra partiers stöd var rätt tänkt. Karta först, beslut sedan.