Nyligen länkade jag till en text om Internationella Engelska skolan, med tusentals barn i kö, som bland annat har verksamhet i Sörmland. Längst ner i artikeln finns några av skolans regler, exempelvis att man ska vara lugn i korridorerna, inte bära keps och mössa inomhus, inte tugga tuggummi och bete sig uppfostrat i matsalen. Vidare får man inte störa under lektionerna – och eleverna har delvis ansvar för att det är välstädat.
Oavsett vad man anser om varje enskild regel – rätten att ha keps inomhus verkar vara en nationell hjärtefråga – är budskapen enkla att förstå och följa, så länge eleverna får punkterna tydligt presenterade för sig och vet vad avsteg får för konsekvenser.
Trots att den här sortens disciplin är något som många föräldrar efterfrågar, inte minst för att de flesta barn mår bra av lugn och ro och av att veta vad som gäller, hamnar jag snabbt i försvarsställning på Twitter. Framför allt bortförklaras Internationella Engelska skolans framgångar och fungerande regelverk med att koncernen enbart skulle locka medelklassens barn, som förväntas ha bättre förutsättningar för att kunna ta av sig kepsen, spotta ut tuggummit och uppföra sig under lunchen.
Den inställningen är ett svek mot elever från socioekonomiskt svaga hem. De som bäst behöver tydliga ramar i skolan är de som inte har det på fritiden. Det är de barnen som måste lära sig sociala koder, och det är de som drabbas värst om undervisningen är undermålig på grund av att lärarna inte har verktyg för att hålla ordning i klassrummen.
För lika lite som det faktum att man inte kan läsa när man börjar skolan, betyder att man inte kommer att kunna det när man slutar, är det en sanning att den som inte kan följa regler vid skolstart, inte kan drillas i vett och etikett. Däremot tar det kanske lite längre tid för vissa att lära sig att sitta still och lyssna på läraren än för andra.
Så är det å andra sidan med det mesta. Det är sällsynt att en hel klass kläcker läskoden samtidigt.