Enkelt, tycker många. 1909.
Nja, då gällde den bara män.
1921 då, när kvinnor inkluderades.
Men då fick inte män som inte hade gjort värnplikt rösta. Inte heller de som satt i fängelse, var omhändertagna av fattigvården eller hade gått i personlig konkurs.
Då är svaret 1945. Sedan andra världskriget har alla, oavsett om de är dömda eller panka, samma rättigheter som miljonärerna på valdagen.
Utom omyndiga.
Men det är väl klart att barn inte får rösta.
Ja, men fram till 1989 kunde även vuxna omyndigförklaras, exempelvis om man hade ett intellektuellt funktionshinder. De som ofta är mest beroende av insatser frånstaten och kommunen, som i sin tur grundar sig i politiska beslut, fick alltså delta i sitt första riksdagsval så sent som 1991.
Men trots att det är snart 30 år sedan den allmänna rösträtten blev på riktigt, finns det brister. Visserligen måste alla kommuner, utan undantag, numera göra sina vallokaler tillgängliga för alla, så attmänniskor som exempelvis sitter i rullstol ska kunna rösta på samma villkor som gående. I våras berättade dock en artikel i Dagens Samhälle att sist det begav sig var många vallokaler ändå dåligt anpassade och andra röstberättigade hade svårt att ta till sig nyheter och information, vilket är en förutsättning för att kunna göra ett genomtänkt val.
Det senare märktes i statistiken. Enligt Myndigheten för tillgängliga medier var valdeltagandet 2010 bland personer som omfattades av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) 43 procent. För hela svenska folket var siffran den dubbla. (Dagens Samhälle, 27/6)
Det låter kanske inte jätteallvarligt. Gruppen är liten – runt en halv procent av befolkningen uppskattas ha diagnosen utvecklingsstörning – och personerna har ofta sämre omvärldsorientering än genomsnittet.
Å andra sidan handlar det inte om siffror och statistik, utan om att demokratiska rättigheter gäller alla, oavsett intelligens, utbildning och allmänbildning. Därför är det allvarligt att nästan sex av tio i en grupp vars vardag är helt beroende av politiska beslut inte röstar.
För att öka valdeltagandet krävs fleraåtgärder. Dels behöver partier och kommuner bli bättre på att erbjuda lättläst information, vilket inte bara skulle gynna intellektuellt funktionshindrade. Dels behövs riktade satsningar, som det läger som just nu anordnas där funktionshindrade får träffa politiker, lära sig hur röstprocessen går till och ges information om vilka frågor som beslutas av riksdag, kommun respektive landsting. Dessutom måste personer i deras närhet, som gode män, veta vad som gäller, så att de inte säger till sina klienter att de inte får rösta, vilket tyvärr har hänt. (P1-morgon, 29/8).
Rätten att delta i de allmänna valen gäller alla svenska medborgare som har fyllt 18 år, och det är dags att rättigheten går ifrån teori till praktik. Att indirekt exkludera många människor med ett visst IQ bör vara lika främmande som att neka rösträtt till kvinnor, fängelsekunder och socialbidragstagare.