Saker kostar mer än de borde – mycket mer. Enligt den senaste prognosen kommer socialnämnden att göra ett underskott på 57 miljoner kronor. Det innebär att kostnaderna ligger 20 procent över budgeten.
Förvaltningschefen Jukka Taipale har befriats från sin tjänst och väntar på omplacering. Kommunchefen Håkan Bergsten säger inte allt för inlindat att han är missnöjd med hur socialchefen har skött förvaltningen: ”Organisatoriska och ekonomiska orsaker”.
Huruvida det är rättvist är svårt att bedöma. Vissa saker kan dock utläsas ur de ekonomirapporter som har presenterats för nämnden.
Något tycks ha hänt på avdelningen individ och familj, utredningsenheten, där flera personer sade upp sig i början av 2018 och nu måste ersättas med dyra konsulter.
I övrigt beror de höga kostnaderna till stor del på sådant som känns igen från många håll i Kommunsverige. Generella svårigheter att rekrytera fast personal gör att man måste hyra in folk, vilket kostar mer. En konsult på avdelningen individ och familj uppges vara tre gånger dyrare än en vanlig anställd.
Till det kommer annat som en topptjänsteman svårligen kan påverka, främst en ökning av hemtjänsttimmarna och att antalet personer som ska ha försörjningsstöd har blivit betydligt fler. Det handlar främst om nyanlända.
Ytterligare en relevant omständighet är att Flen är mottagningskommun för personer som söker asyl. Här finns både ett statligt och ett kommunalt ansvar men kostnadsfördelningen är inte alltid tydlig. Flen driver rättsprocesser för att Migrationsverket ska betala mer.
Det yttersta ansvaret för Flens ekonomi ligger hur som helst på Flens folkvalda. Kommunen är en politiskt styrd verksamhet, där förvaltningschefen inte har ett större manöverutrymme än det som politikerna bestämmer. Det är de, inte socialchefen, som avgör om det exempelvis ska bli fler platser på kommunens äldreboenden, med i förlängningen lägre kostnader för hemtjänst.
Men trots att det politiska ansvaret är uppenbart är det flytande och opersonligt. Det är lättare att flytta på en tjänsteman.