Orsaken är det rasistiska inlägget, som Facebook senare tog bort, där de kallade tre invandrare för "hjärndöda kräk, ”löss” och ”så kallade medborgare”, samt kopplade ett dåligt beteende till kultur.
Bra, tycker vi på ledarsidan, som i en ledare den 30 maj ställde frågan hur kommunen och sponsorer förhåller sig till fortsatta samarbeten.
Andra är sannolikt inte lika nöjda.
När breda grupper utsätts för rasistiska uttalanden eller handlingar, finns det så gott som alltid några som försöker släta över, med motiveringen att agerandet visserligen inte var rätt, men att man ändå måste förstå. Så är även fallet med Å-fiske, vilket har framförts i en replik på ledarsidan den 5 juni, men också via mejl och telefonsamtal till redaktionen.
Men om det är något vi inte får göra är det just det. Att förstå är att rättfärdiga rasism och acceptera att grupper – och därmed massa oskyldiga människor – skildras med gemensamma negativa egenskaper.
Och hur vi uttrycker oss spelar roll. Det påpekar kommentatorn Margit Silberstein i Dagens Samhälle: ”Ord är vapen, som både kan förföra och skapa hat och bitterhet” (5/6). Samma budskap kommer från justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S), som sammankopplar det ökade antalet attacker mot moskéer med att det finns partier som har en hård retorik mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet, eftersom dagens samtalsklimat gör att våldsverkare känner att de har vind i ryggen (Aktuellt, 11/6).
Det budskapet får han gärna framföra även till sitt eget parti, som har blivit väl hett på gröten när det kommer till att framställa invandring i negativ dager. Med Margit Silbersteins formulering har politiker ”ett ansvar för vart deras ord far iväg och hur de landar”.
För ord är vapen. Men det är indragna bidrag och sponsoravtal också.