Det hela var en iscensättning av den ukrainska säkerhetstjänsten, SBU.
Varför gjorde de så? Varför gick Babtjenko med på det? Vilka följder får det för hans trovärdighet som journalist?
På frågan om journalistens egna motiv finns ett enkelt svar. Hans vilja att leva trumfar många etiska betänkligheter. Om SBU säger till Babtjenko att ett mord på honom är beställt och att denna iscensättning är det bästa sättet att stoppa mordet, få fast de ansvariga och avskräcka från fler mordförsök, ifrågasätter han inte det. Det är mänskligt och förståeligt.
Den ukrainska säkerhetstjänstens tillvägagångssätt har däremot ännu inte fått någon tillfredsställande förklaring.
Enligt SBU hade ryska underrättelseorgan beställt mordet genom att som mellanhand anlita en ukrainsk medborgare ”G” som fick 40 000 amerikanska dollar för jobbet. ”G” gav jobbet till en annan ukrainare, en tidigare frontsoldat, som skulle få 30 000 dollar, hälften före mordet och hälften efter.
”G” ska också ha fått ett uppdrag av Ryssland att köpa en större mängd automatkarbiner, pansarskott med mera och förvara dem någonstans i centrala Ukraina, samt planera mord på en lång rad personer i landet.
Den tilltänkta mördaren ska dock ha valt att berätta allt för SBU som drog igång sin operation. Den ukrainska säkerhetstjänsten har visat en film där 15 000 dollar påstås överlämnas från ”G” till den före detta soldaten samt ett klipp där ”G” – en medelålders, rundlätt man – grips.
Berättelsen är skapligt detaljerad men besvarar inte alls det som är huvudfrågan i sammanhanget: Varför behövde Babtjenko spela död?
En förklaring från SBU är att de som beställt mordet har gett utredningen ytterligare bevis i tron om att mordet hade genomförts. Men vilka dessa bevis är återstår att se. Ukrainsk polis och säkerhetstjänst är knappast några under när det kommer till ärlighet och öppenhet.
Det sätt på vilket de ukrainska myndigheterna uppträdde i onsdags, tyder inte på att Babtjenkos yrkesintegritet intresserar dem det minsta.
PR-maskineriet rullades ut för att håva in politiska poäng. Riksåklagaren Jurij Lutsenko använde delar av sin tid på presskonferensen, med Babtjenko stående bakom, till att angripa dem som kritiserade ukrainsk polis och säkerhetstjänst, när de trodde att journalisten var mördad. Lutsenko gav liksom igen till sina kritiker.
President Petro Porosjenko kramade om Babtjenko i tv, höll en lång utläggning om myndigheternas effektiva arbete, rysk terror och lovade livvaktsskydd till den ryske journalisten, som i sin tur sa några väl valda ord om säkerhetsagenternas skicklighet och hängivenhet.
Det var inte snyggt. Sådant uppträdande skadar Babtjenkos anseende som en fri, oberoende journalist.
Samtidigt gäller det att inte tappa fokus. Ryska journalister och regimkritiker lever farligt. Många har mördats genom åren. Hotet mot Arkadij Babtjenko är verkligt. Det är därför han har lämnat sitt hemland och flyttat till Kiev.
Ryssland för ett krig mot Ukraina och ockuperar delar av dess territorium. Destabilisering genom infiltration, sabotage och mord är en del av denna aggression.
Att den ukrainska staten till stor del styrs av cyniska, korrupta maktspelare gör inte denna verklighet mindre relevant.