Svenska folket kommer sannolikt inte att lägga sina röster så att det ena blocket får egen majoritet. Inte heller verkar Sverigedemokraterna åka ur riksdagen.
Då återstår bara att hitta nya eller nygamla lösningar. Som att släppa fram minoritetsregeringar, även om de inte har majoritetsstöd i riksdagen. Elleratt samarbeta över blockgränsen, antingen med partier från dagens block eller med ett ytterkantsparti.
I mångt och mycket kommer bollen efter valet att ligga på de borgerligas planhalva. Även om de inte har egen majoritet eller ens är större än de rödgröna, kommer M, C, L och KD, oavsett hur många av partierna som klarar sig kvar i riksdagen, tillsammans med SD troligtvis att ha fler mandat än S, V och MP. Det har de även i dag, och om det är någonting de är tydliga med är det att den här mandatperioden inte kommer att gå i repris.
Det öppnar upp för en rad olika alternativ, där en del är bättre än andra.
Om de borgerliga är störst kan de bilda en minoritetsregering lik dagens, förutsatt att SD och de rödgröna inte går ihop och säger nej. Nackdelen är att det är trögt att få någonting gjort när frågor först ska manglas och kompromissas mellan flera regeringspartier, och sedan förhandlas igen med ytterligare partier, för att i många fall landa i ingenting alls.
Blir det borgerliga blocket å andra sidan mindre än S, MP och V kan de hoppas att SD hjälper Ulf Kristersson (M) igenom statsministeromröstningen i riksdagen, utan att begära något i utbyte, vilket möjligtvis kan fungera en gång. Däremot kommer SD sannolikt inte att erbjuda passivt stöd under en hel mandatperiod, varpå regeringen antingen faller eller går in i ett direkt eller indirekt SD-samarbete.
En annan lösning är att hela eller delar av alliansensamarbetar med S och/eller MP (om de gröna klarar riksdagsspärren). Ytterligare ett alternativ, som har poppat upp på senare tid, är en enpartiregering, där flera statsvetare just nu tror att Moderaterna har störst chanser.
Vad man föredrar beror på var man står i det politiska landskapet, som under mandatperioden har förflyttats åt höger. Dels genom att många partier har dragit sig ditåt i retorik och praktik. Dels genom att alla sakfrågor, utom sjukvården, enligt Aftonbladet/Inizios senaste undersökning ägs av icke-socialistiska partier.
Därför är Svenska Dagbladets politikreporter Claes Lönegårds analys från i helgen värd att ta på allvar. Den går ut på att högerns inbördeskrig – som stegrats under mandatperioden och som ofta kokar ner i synen på SD och migration, men även i människosyn och världsbild – kan avgöra riksdagsvalet. Kokar man ner konflikten ytterligare handlar den om ifall den liberala huvudmotståndaren är röd eller brun.
För Katrineholms-Kuriren är svaret enkelt. Vi kommer aldrig att förespråka en regering med aktivt eller passivt stöd av SD.