Katrineholms kommun och länstrafiken har ändå uppnått extra tågstopp, som ska underlätta för eftermiddagspendlare från Södertälje mot Katrineholm. Att ett SJ-tåg mot Östergötland stannar i Södertälje Syd och sedan i Katrineholm betyder förstås inte att alla de nackdelar försvinner, som följer av att det som populärt kallats Scaniatåget flyttades i tabellen. Arbetspendlingen från väst går från både Flen och Vingåker också, inte bara Katrineholm C.
Men såväl Trafikverket som SJ har ändå varit resonabla, och i detta fall är det SJ som har anpassat sig en del, för att underlätta en pendling som har rätt stor betydelse på den sörmländska arbetsmarknaden.
Både regionala tåg och fjärrtåg – och dessutom godstrafik – ska få plats på spåren. Att persontrafikens olika delar ska fungera ihop, och inte tränga undan varandra, är en av nyckelfrågorna i trafikpolitiken. Det gäller både i det regelbundna tidtabellspusslet och i planeringen och prioriteringarna av investeringar och underhåll av banorna.
Det verkligt stora politiska avgörandet om hur fjärrtåg och mellanregional pendeltrafik ska passa ihop kommer på bordet i vinter och i vår. Hur snabbjärnvägar ska byggas, och om de ska kunna användas både av fjärrtåg och av utökad längre pendeltrafik, är inte avgjort. I Sörmland finns till exempel den stora frågan om det alls blir någon sådan station i Nyköping.
En jätteinvestering som inte också kan utnyttjas mycket för regional trafik kan bli missriktad.
För Katrineholms del – och för pendlingen mot Södertälje – bör redan på kortare sikt de stora investeringarna som gjorts i Stockholmsområdet kunna ge fler förbindelser och bättre pendelförhållanden. Att de lokala pendeltågen går i en ny tunnel i Stockholm frigör kapacitet där det varit som allra mest trångt. Det gör det lättare för både fjärr- och regionaltrafik. Men först måste det göras underhållsarbeten som inte gått att klara utan stora störningar, innan den nya tunneln blev klar.