Sketchen med Tage Danielsson och Gösta Ekman är välkänd och definitivt inte bortglömd.
Däremot känns den förlegad. Två alternativ i tobaksaffären 1966 har drygt 50 år senare blivit ett oändligt antal artiklar på nätet.
På ett annat sätt ligger sketchen i tiden. När Gösta Ekman står i valet och kvalet frågar han försäljaren: Är de nå bra i dag? Och får svaret att tidningarna innehåller olyckor, serier, kultur och lite av varje, och kostar 50 öre styck.
Aningen dyrt, verkar Ekman tycka: Man vill ju inte gärna köpa grisen i säcken.
Men det var precis vad han var tvungen att göra, eftersom den som köper en papperstidning måste ta med sig allt: från ledarsidan och debattinläggen till nyheterna, kulturen och sporten. Man kan inte, som på nätet, filtrera bort åsikter och faktauppgifter som inte bekräftar den egna världsbilden, vilket i dag sker automatiskt.
När vi söker information via internets sökmotorer och skrollar i flöden i sociala medier, nås vi inte av ett neutralt urval. Algoritmer tar fram det de tror att vi vill ha och det som har fallit många andra i smaken.
Den som dessutom är med i högerpopulistiska nätforum och Facebookgrupper, som ”Stå upp för Sverige”, landets största hatgrupp på nätet, som styrs från Eskilstuna och som granskas på nyhetsplats i dagens tidning, får en förstärkt ensidig världsbild. Där sprids hat mot politiker och muslimer, feminister står sällan högt i kurs, och stort fokus läggs på brott som begåtts eller kan ha begåtts av invandrare.
Tillsammans med det som brukar kallas för ”alternativa medier” utgör grupperna och forumen mötesplatser för de högerextrema och populistiska rörelsernas anhängare, vilket skildras i boken ”Folkstyret i rädslans tid” av Olle Wästberg och Daniel Lindvall, som kom ut tidigare i år.
Där förklarar författarna att det aldrig har varit enklare än nu att hitta på och sprida falska nyheter, vidarebefordra rykten och ta del av saker som inte är sanna. Dels eftersom nästan halva världens befolkning har internet och därmed kan läsa, skriva och dela både det som är sant och falskt. Dels eftersom många webbtidningar, som framstår som seriösa, bara har en enda uppgift: förpacka en högerextrem eller högerpopulistisk världsbild i ett journalistikliknande format.
Det gör att en del som inte anammar världsbilden sprider uppgifterna i tron att det är korrekt information. Därmed legitimeras både åsikterna och webbsidorna, samtidigt som politiker som Donald Trump pumpar ut budskapet att det inte finns något som är sant eller falskt. Bara fakta och alternativa fakta. Alltså olika sätt att se på verkligheten, varpå allt på nätet, inklusive ”alternativa medier”, börjar tillskrivas lika värde och trovärdighet.
”Ingenting är sant och allting är möjligt”, som titeln på journalisten Peter Pomerantsevs bok lyder, om hur Ryssland på senare år har försökt att skapa ett slags informationskaos.
Det är för att kunna sålla i kaoset, som märks även i Sverige, vi behöver allsidig information. Inte bara sådan som bekräftar det vi redan vet eller tror oss veta, och som delas av vänner i Facebookgrupper. Utan artiklar som ger oss nya perspektiv och ibland ställer vår världsbild på ända.
Det får vi när vi tar del av flera olika sorters medier, som innehåller ”olyckor, serier, kultur och lite av varje”. Det är därför det är värt att betala för grisen i säcken.