Minns du hur det var för några månader sedan? Minns du snön och slasket utanför dörren? Nej, inte jag heller. Det är som om en kollektiv minneslucka infinner sig en viss tid varje år. Den börjar ungefär när blommorna börjar knoppa och luften börjar dofta sådär varmt och sött som den endast gör när vinter övergår i vår. Det är som att vi gemensamt tyst ropar "Det är okej! Du är förlåten!" till vintern som gjorde att vi förfrös våra fingertoppar. Allting börjar om, får en nystart.
Det första doppet i sjön, den första glassen, den första cykelturen. När sommaren kommer tinas våra stackars fingertoppar upp och allt är förlåtet. Helt plötsligt är vi mitt uppe i det vi kallar för sommar och vintern är sedan länge utraderat från vårt minne. Kanske är det precis vad vi behöver och kanske är det precis där du befinner dig just nu, med en solstissig hjärna och en mör semesterkropp. Om så är fallet, skulle ingenting göra mig gladare.
För inte så länge sedan träffade jag en kvinna som nyligen flyttat till USA. Hon berättade för mig att hon var förvånad över hur bra amerikaner är på att ta långhelg, men att hon var lika förvånad över hur ställda många blev när hon berättade att hon och familjen skulle på semester – i flera veckor! Det finns nämligen något som många i Sverige är exceptionellt bra på, och det är att ta sommarledigt. I några veckor om året struntar vi i allt annat och hänger oss helt åt sol, bad, glass, myggbett, ljusa kvällar, långa promenader och ett och annat sommarregn. Då spelar ingenting annat roll och allt som inte rör sommarens härligheter syns endast som dimma i periferin.
Vänner som bor i andra länder har frågat mig hur man orkar bo i ett land som är så kallt och mörkt. Svaret är enkelt: för att sommaren kommer och tar med sig ljuset. Sommaren är en paus i mörkret. Så om du har hunnit kasta av dig jobbkläderna och gömt undan väckarklockan, grattis! Du har en härlig tid framför dig. Oroa dig inte, vintern kommer ikapp oss med sitt mörker och allt som hör till, men just nu är det sommar. Det är en tid av glömska, en välbehövd sådan.