Ett slag mot det fria ordet

I Turkiet går det bakåt. Bland det som undertrycks finns det fria ordet.

Krönikor2017-07-26 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det misslyckade kuppförsöket för ett år sedan har använts som förevändning för att ta kål många tidningar och radiostationer som varit oberoende, eller rentav kritiskt inställda mot president Erdogans styrande parti.

Under ett drygt halvår efter kuppförsöket stängdes eller beslagtogs över 170 dagstidningar, tidskrifter, radiokanaler, nättidningar och nyhetsbyråer. Delvis riktades slaget mot påstådda anhängare till den islamiska Gülenrörelsen, som enligt regimens linje hålls ansvarig för konspirationen bakom kuppförsöket. I andra fall var det kurdisk oppositionspress som tystades. Men realiteten är densamma som vad gäller utrensningarna av tiotusentals statstjänstemän, akademiker och lärare. Det som påstås vara riktat mot understödjare av "terrorrörelser" drabbar i själva verket många andra. Syftet är uppenbarligen att all opposition mot det styrande partiet skall försvåras eller tystas.

Detta blir tydligt bland annat vid den rättegång som nu inletts mot 17 nuvarande eller tidigare redaktörer och andra tjänstemän vid landets ledande nyhetstidning Cumhuriyet. Sedan en rad andra medier stängts – eller under statlig tvångsförvaltning ändrats till regeringslojala organ – är Cumhuriyet den enda kvarvarande tidningen av betydelse som står för en oppositionell linje. Den företräder en republikansk hållning som liknar det främsta oppositionspartiets.

Anklagelserna mot medarbetarna för att i nyhetsjournalistiken stödja Gülenrörelsen eller kurdiska PKK-gerillan är tämligen bisarra, med tanke på att tidningen står för en sekulärt nationell linje av det slag som förr var den politiskt dominerande i Turkiet, och därmed står i motsats till både Gülenanhängarnas och PKK:s grundvärderingar. Det handlar helt enkelt om att försvaga eller knäcka den ledande oppositionstidningen – som kommit att stå för både kvalitet i nyhetsjournalistiken och ett försvar av demokratin mot makthavarnas allt mer auktoritära uppträdande.

Turkiets regim isolerar sig från fria länder, och knyter an till auktoritära mönster i landets förflutna. Det kommer att sluta tragiskt, om det fortsätter åt det hållet.