Äntligen lönefredag! Kontot är påfyllt. Debet och kredit är i balans efter att kommun, landsting och stat fått sitt. Falukorven byts mot oxfilé – åtminstone för en kväll – och en och annan testar på hur det är att vara kung i baren.
Nästan samtidigt som lönekontot fylls på släpps också Ingmar lös på vissa utvalda platser. Jag talar förstås om den nya 200-kronorssedeln med Ingmar Bergman på, som från och med 1 oktober till en början kommer att kunna plockas ut i några utvalda bankomater i Sverige.
Snart är både Selma, Carl von Linné och Jenny Lind bortglömda. De ersätts med Astrid, Evert, Greta, Ingmar, Birgit och Dag. Dessutom får Kungen ytterligare en plats att visa sin nuna – hans undersåtar av frejdad stam begåvas nämligen snart med en ny tvåkrona.
Visst är det roligt att Sverige får nya sedlar och mynt, men för mig personligen kommer det förmodligen inte spela någon större roll. Mitt eget bruk av mynt och sedlar är minimalt, ja nästintill obefintligt. Betalkort, internetbanksapp i mobilen liksom Swish-appen uppfyller mina behov till 99 procent. Skulle fler loppisar, torghandlare och föreningar ansluta sig till digitala tjänster skulle både Astrid, Evert, Greta, Ingmar, Birgit, Dag och Kungen så småningom vara helt onödiga. P.S. Den sistnämnde och tillika enda levande personen i sedel- och myntprydarskaran är enligt min uppfattning sedan länge helt onödig – både på mynt och i sin roll. Vive la République!