Man köpte grejer, slet ut dem och köpte nytt. Nu är det tankesättet i stort sett förbi, åtminstone i vår lilla del av världen. Fler och fler saker hamnar på Vikatippen långt innan dess livslängd tagit slut.
Det trots att många av våra saker har en planerad livslängd. Jag såg ett tv-program ägnat fenomenet och där dök min tjänstetelefon upp. Det visade sig att tillverkaren konstruerat små skruvar som det inte fanns en skruvmejsel till – allt för att det skulle vara svårare att byta batteri. Men när någon försöker göra saker svårare brukar det finnas andra som vill göra dem lättare. I nästa scen av programmet dök det upp en snubbe som lackat ur på tilltaget med muttrarna och i stället hade börjat sälja den där skruvmejseln. Kanske en bra investering när hela koncernens telefoner får batteritorsk om, enligt mina beräkningar, ett halvår.
Tidningen du håller i har verkligen en planerad livslängd. Gårdagens nyheter är det inte många som bryr sig om. Eller finns det ändå ett liv för gårdagens tidning? Du kan tända en värmande brasa med tidningspapper eller torka ur dina fuktiga kängor.
Bland det finaste betyget som finns för sådana här krönikor är när de hamnar på kylskåpsdörren under en magnet. När läsaren tycker att det var så tänkvärt att det finns en morgondag för texten. Sitter det någon artikel på din kylskåpsdörr?