Platser som oftast förknippas med förväntan, kulturmöten, nyfikenhet och förändring blir till hemvister för skräck och misstänksamhet. Tvekan inför att våga fortsätta med samma vardag.
Och det är precis så terrorismen funkar. Med hjälp av död och skräck ska den få oss att tveka, bromsa och sluta oss. Terrorismen är ett hot mot demokratin. Och därför också ett hot mot det fria ordet.
Vi lever i en demokrati, där den fria pressen har en otroligt viktig roll och brukar kallas den tredje statsmakten. För din skull granskar vi vad folkvalda gör med den makt vi röstat fram dem att förvalta åt oss, vi ger dig en plattform att vara med och påverka debatten och vi sätter fokus på det som händer omkring oss, den förändring som pågår. Vi står också självklart upp för alla människors lika värde, speglar olika sidor av saker och låter ord stå mot ord. Vi är vana att kunna rapportera nästan precis som vi vill, eftersom vi verkar i det land som har världens äldsta tryckfrihetsförordning. En lag som också innebär rätten till det fria ordet.
Men alla gillar inte alla nyheter som vi för fram. Och terrorhandlingar syftar till att skrämma till tystnad. Vill få oss att tiga eller rapportera på ett annat vis. Eller inte alls. Terrorism bygger på en självpåtagen rätt att döda oliktänkande. Och det finns krafter som manar oss i så kallad PK-media (politiskt korrekt-media) att berätta bara lite till, att släppa på de pressetiska regler som vi varje dag gör avvägningar mot och ser till att hålla oss inom.
De pressetiska reglerna har kommit till för att värna den personliga integriteten i förhållande till den stora frihet som media har att rapportera utan censur och inskränkande lagar. Reglerna säger till exempel att vi noga ska avväga om en persons nationalitet, yrke, sexuella läggning, etniska tillhörighet och religiösa övertygelse ska omskrivas om det inte har relevans i sammanhanget. Reglerna manar också till restriktivitet med att skriva ut en brottslings namn. Och det är den ansvarige utgivaren som har i uppdrag att se till att den journalistik som publiceras håller sig inom de här etiska gränserna. Den som blivit omskriven i media och tycker att det skett ett publicistiskt övertramp kan göra en anmälan till Pressombudsmannen, PO, som gör en prövning.
I veckan fyllde det svenska pressetiska systemet 100 år. Visst ska vi fortsätta att hålla oss inom de regler vi satt upp. Inte ge efter. Men framför allt ska vi aldrig tiga, aldrig tystna. Aldrig låta oss skrämmas, utan stå upp för ett samhälle där samtal, dialog och diskussion – tanke och yttrandefrihet – är byggstenarna. Det fria ordet.