Kommunstyrelsens ordförande Charlotte Prennfors (M) och kommundirektör Ralf Hedin.
Allt började med att Charlotte Prennfors (M), kommunstyrelsens ordförande i Vingåker, kritiserade hur den tidigare politiska majoriteten hanterat kommunens ekonomi. En trend bland sossar att komma med nya påhitt som man fått externa projektpengar för utan krav på tidsram eller återrapportering, hävdade Prennfors: ”Man införde skolfrukost och vande barnen och deras familjer med att det skulle finnas gratis frukost i skolan. När sedan projektpengarna tog slut så stod man där”, sade hon till vår reporter under intervjun.
Det fick oppositionsrådet Robert Skoglund att reagera kraftigt. I en uppföljande artikel menade han att det var magstarkt att skylla på S och säga att de infört nya "påhitt", som skolfrukost utan långsiktig finansiering: ”Hon glömmer att hennes alllianskollega Ingmarie Frössevi (C) faktiskt var ordförande i barn- och utbildningsnämnden redan då och beslutade om detta”.
Ing-Mari Frössevi (C).
Robert Skoglund (S).
Centerpartiet i allmänhet, och Frössevi i synnerhet, menade Skoglund, har ansvaret för att barn- och utbildningsnämnden haft stora underskott under många år.
Ja, precis här hade detta kunnat sluta, kanske inte lyckligt, men ändå. Vi hade kunnat sätta punkt för skarp kritik som började ta andra, vassare former i offentlighetens ljus. Personliga påhopp började få konturer i dunklet.
Men då hade misstaget redan skett. Vi märkte det bara inte först, som man inte gör när man har handlat i tron om att placerat precis rätt ord under en bild. Vi summerade kritiken från Skoglunds håll och lade in det som en del av rubriken: ”Skoglund kastar Frössevi under bussen”.
Glasklart.
Att kasta någon under bussen är ett idiom som betyder att offra någon för att gynna sig själv. En bild av en människas egoistiska handling och svek; du är dig själv närmast och vill inte förlora din position.
Uttrycket är en direktöversättning av det engelska "throw under the bus", som funnits i engelskan sedan åtminstone 1980-talet. Det används och dyker upp i alla möjliga sammanhang, inte minst i medierna och inom politiken.
Jag har hört uttrycket ett gäng gånger bara den senaste månaden. Till och med min mamma har slängt sig med det (sorry mamma, men du är ändå 40-talist och får representera åldersgruppen till viss del. Det vill säga; ni har faktiskt koll).
Någon ramlade över det i en bok från 1983 och kallade det 80-talstugg. Slitet, visst. Folkligt – i alla fall i sitt ordval. För en buss är ingen Tesla.
En ännu tidigare användning är daterad 21 juni 1982. Journalisten Julian Critchley skrev i The Times: "President Galtieri had pushed her under the bus which the gossips had said was the only means of her removal."
Men när några av Kurirens läsare började misstolka uttrycket, och en oro för att det skulle ske bokstavligen blottlades för oss på redaktionen, insåg vi att det behövde tas bort.
Våra rubriker ska inte stjäla showen. De ska varken förstärka, förminska eller spåra ur. Att rubricera är ett hantverk, en kunskap som också är en färskvara. Vi lägger stor vikt vid att hamna precis rätt. Och då får det skava, men det måste vara på rätt sida gränsen. Och vi måste kunna ändra när det inte blir rätt.
Så vi korrigerade texten och lade till en rad om ändringen. Kvar efter ändringen finns ekot av politikernas hårda ord mot varandra.
För dem kan vi inte ta ansvar.