När jag började som lokalredaktör i Flen i mitten av maj skrev jag om min längtan efter hemkommunens alla hörn – efter sjöarna, skogarna och alla er. Så här drygt tre månader senare kan jag bara konstatera att det kan inte finnas många bättre sätt att stilla den känslan än att spänna fast säkerhetsbältet i redaktionsbilen och dra ut på jobb.
Under sommaren har jag fått besöka så väl gamla favoritplatser som kommunvrår jag inte visste fanns. Arbetet har bjudit på många kära återseenden och en mängd nya spännande kontakter. Och precis som jag misstänkte var oron över att det skulle vara svårt att fylla spalterna obefogad – förutom under någon enstaka klassiskt nyhetstorr sommardag. Just sådana dagar hade det här jobbet varit svårt, för att inte säga omöjligt, om det inte var för er. Då har ni tipsat om personer, saker eller händelser som varit värda lite extra strålkastarljus. Stort tack för det!
Kort efter äventyret som var att flytta hem igen är det nu dags för nästa – livet som tvåbarnsmamma. Därför är det här en av mina sista texter i tidningen på ett tag, men vi ses igen om ungefär ett år. Till dess får njuta av en lokalbevakning signerad David Gagnert Dalgren. När jag gjorde mina första stapplande vikariesomrar här i Flen 2010 och 2011 hette han David Berggren och var en stadig klippa att luta sig mot, så jag är inte det minsta orolig för er skull. Hoppas bara jag är välkommen tillbaka efter bebisbubblan ...