Nu kanske jag börjar lite väl tidigt enligt vissa, men jag kan inte hålla mig längre.
Jag pratar om nedräkningen, pirret i magen och längtan efter att springa barfota i gräset utan måsten och läxor. Om tre veckor har jag sommarlov. Jag säger fortfarande sommarlov även fast jag har flyttat hemifrån och pluggar på universitetet.
Jag har ju inte en sommar utan måsten längre, jag måste jobba och betala räkningar, men det är fortfarande något speciellt med den här tiden. Det är liksom som att allt är lite bättre på sommaren. Man passar på att göra saker som man annars kanske inte gör och man unnar sig saker på ett annat sätt.
Tråkiga saker får stå åt sidan, för man måste passa på att njuta av sommaren. Även fast det inte riktigt är som när man var liten, när man tog på sig sin finaste klänning, plockade en bukett syrener i trädgården och med pirr i magen gick till skolan så är det faktiskt inte långt ifrån. Jag firar fortfarande sommarlov och det kommer jag fortsätta att göra så länge jag kan.