Folk kan liksom inte sluta hylla den brittiska tv-serien "River" med Stellan Skarsgård i huvudrollen. Så jag satsade några timmar av mitt liv såg igenom alla sex avsnitt. Nu efteråt är jag inte säker på om det var värt det. För även om Stellan Skarsgård gör en otrolig rollprestation, manus är skrivet av Abi Morgan, som gjort filmer "Järnladyn" och nu den aktuella "Suffragette" (som jag ännu inte sett tyvärr), kan jag inte gå all in och stämma in i ovationerna.
Jag ser naturligtvis det de flesta andra ser, att "River" är en i vissa stycken nyskapande och mycket välspelad kriminalserie. Men jag ser också en serie som bygger på samma gamla vanliga romantiska dravel om en medelålders svårmodig, socialt missanpassade man som ska omvändas och lyckliggöras av yngre, snygga, livsbejakande och framgångsrika kvinnor, som jag sett tusen och åter tusen gånger förr.
Vi tar det från början. 59-årige John River (Stellan Skarsgård) är en kriminalinspektör i London. Han är ungkarl och bor i en lägenhet med sterilt kök och ett rum fullt av vinylskivor. När serien inleds sitter han i en bil och samtalar med sin kollega "Stevie" (Nicola Walker). Man fattar att hon är livsbejakande och full av humor och att han är en trött stofil som inte ens klarar av att beställa hamburgare och milkshake på en "drive thru". Snart fattar man också att "Stevie" är kär i River men att hon egentligen är död, mördad i tjänsten.
River är nästan psykotisk av sorgen och hallucinerar. Han ser döda människor och pratar med dem. Han vägrar att låta sig sjukskrivas och arbetar maniskt dygnet runt med att jaga sin partners mördare, trots att hans överordnade har satt honom på andra uppgifter. En av hans chefer (den manlige) vill ge honom sparken. Den andra (den kvinnliga) vill egentligen bara hångla upp River och håller honom om ryggen.
Sen kommer också en ung, snygg kvinnlig psykolog som ska utreda River med i handlingen. Även hon ta sig an den stackars ledsne polisen med ett lätt erotiskt laddat patos. Han svarar med att stalka henne och anklaga henne för att drivas av Messiaskomplex.
Och så rullar det på. River är trots sitt svajiga psykiska tillstånd en mycket skicklig polis, och även om han är plump och oförmögen att visa sina känslor och stöter bort alla som visar honom medkänsla och kärlek, är han ibland charmig och visar prov på att ha goda insikter i det mänskliga psyket. Men det gör honom inte till drömkillen.
Någonstans har jag läst att Stellan Skarsgårds roll skulle vara skriven som en kvinnoroll. Men jag undrar om "Rivers" anhängare hade funnit serien trovärdig om huvudpersonen hade varit en 59-årig kvinna (spelad av en 64-årig skådespelerska).
Jag är så trött på att matas med den här manssynen varje gång jag slår på tv:n. Ibland undrar jag om jag ser saker som inte andra ser, precis som Stellan Skarsgårds kriminalare River gör.