Om jag ser ett enda myspysreportage till, som handlar om att laga mat med barnen, blir jag vansinnig.
Finns det något mer förljuget? På bilderna står hela familjen, gärna bestående av mamma, pappa och fyra, fem välartade barn, runt ett härligt stort och rustikt matbord, med varsin skål eller skärbräda framför sig. Alla hjälps åt, utom den charmiga minstingen, som slickar vispen och är lite gulligt kladdig runt munnen. Hela bilden andas k-v-a-l-i-t-e-t-s-t-i-d.
Och jag brister ut i ett bittert och hånfullt gapflabb.
För ärligt, ser det någonsin ut så där på riktigt? Inte när jag lagar mat i alla fall.
Sätter jag en kniv i näven på 6-åringen har han tröttnat och återvänt till tv:n innan jag hunnit leta fram en skärbräda åt honom. 2-åringen är ivrigare att hjälpa till. Lite väl ivrig. Fråga akutpersonalen på sjukhuset, så får ni höra.
De gånger hon hållit fingrarna i styr har hon ätit upp hälften av ingredienserna innan de ens hamnat i stekpannan. Resten ligger på golvet.
När maten äntligen är klar, köksbänken ser ut som efter ett bombnedslag och man sjunker ner i kökssoffan som en våt trasa, då deklarerar 6-åringen att han inte tycker om. Och 2-åringen är redan mätt.
K-v-a-l-i-t-e-t-s-t-i-d...